På annandag jul greps en 26-åring misstänkt för mordet på en 25-årig kvinna i Rönninge söder om Stockholm. 26-åringen tycks inte ha några kopplingar till brottsoffret. Mycket tyder på att kvinnan valdes ut slumpmässigt. Ändå går gripandet mycket snabbt.
Förklaringen är att de dna-spår som enligt Aftonbladet kunde säkras på brottsplatsen gav en träff på 26-åringen i polisens biometriregister. Där fanns den nu mordmisstänkte upptagen efter en fängelsedom från 2019.
Om dådet i Rönninge inträffat år 2031 hade utredningen förmodligen blivit betydligt mer utmanande för polisen. Då hade 26-åringens dna-profil inte förekommit i registret, något som bland annat Expressen berättat om tidigare. Det finns nämligen en övre tidsgräns för hur länge en person får figurera i förteckningarna. Enligt lagen om belastningsregistret raderas dna-profiler för fängelsedömda tio år efter att de blivit frigivna. 26-åringen blev villkorligt frigiven 2021.
I exempelvis Storbritannien sparas dömda brottslingars dna-profiler på obestämd tid, men i Sverige är regelverket ett annat.
– Det handlar om den personliga integriteten. Tanken är att man ska kunna sona sitt brott, säger Lars Andersson, forensiker på biologisektionen vid Nationellt forensiskt center, angående resonemanget bakom den svenska lagstiftningen på området.
För att en person återigen ska tas upp i dna-registret, där det i dag förekommer drygt 200 000 individer, krävs en ny brottsmisstanke. Så länge misstanken finns kvar ligger också uppgifterna kvar. Om misstanken läggs ned raderas dna-profilen efter tre månader.
10-årsregeln fick i somras följden att den ökända Hagamannens dna-profil raderades eftersom det då passerat ett decennium sedan han 2015 frigavs efter att ha suttit av två tredjedelar av sitt 14 år långa fängelsestraff.
Dna utgjorde en avgörande del av bevisningen mot serievåldtäktsmannen.
– Tack vare dna kunde vi se ett samband mellan våldtäkterna, vi såg att det var samma gärningsman, säger den numera pensionerade kriminalteknikern Dan Lindgren som arbetade med fallet.
Han var en av dem som säkrade dna-spår efter Hagamannen som fanns i polisens register sedan 1999. I dag är Dan Lindgren kritisk till att tidsgränsen har satts till tio år.
– Det är alldeles för kort tid. Exakt hur lång tid som man borde vara kvar i registret är en diskussionsfråga, men det borde absolut vara en längre tid än i dag, säger han.
Ett argument som lyfts fram för tidsbegränsningen är att du som medborgare förtjänar en andra chans i livet. Det resonemanget vänder sig Dan Lindgren mot.
– Den som inte har för avsikt att begå brott har ju ingenting att frukta. De som är motståndare till det här menar att de som finns i registret blir misstänkliggjorda, men vilka är det som vet att en person faktiskt finns med i registret? Det är ju belagt med sträng sekretess.
En dna-profil utgörs av en sifferkombination som inte säger något om en persons utseende eller ursprung. Det är enbart polisen som har tillgång till registret.
Om en brottsmisstänkt person inte finns i polisens dna-register är risken enligt Dan Lindgren överhängande att utredningen blir betydligt mycket krångligare.
– Det blir mer jobb för polisen, helt klart, säger han.
Justitieminister Gunnar Strömmer (M) påpekar att han är medveten om att det rests frågor om 10-årsregeln.
– De frågorna är berättigade. Jag tycker det finns en skillnad mellan brottsregister och dna-register. I ett brottsregister kan det nog vara värt att rensa och gallra, men dna kommer att aktualiseras om man begår nya brott. Så jag tycker inte att den koppling som har gällt hittills är självklar, säger Gunnar Strömmer.
Han påpekar att regeringen tittar på frågan om det är möjligt att spara dna-uppgifter under en längre tid när det gäller personer som fällts för allvarliga brott.
Läs mer:
26-åringen bedömdes lida av pedofili efter kidnappningsförsöket av tioåringen
Polisens första dna-släktforskare – kan klara upp kalla fall




