Det har varit en kärv tid för den lilla restaurangen. Direkt efter dödsskjutningen försvann nästan alla kunder. De vågade helt enkelt inte besöka krogen som ligger någonstans i Stockholmsområdet. Rädslan är begriplig. Dödsskjutningen som inträffade mitt i lokalen har liknats vid en avrättning.
En mamma som bor i en lägenhet alldeles i närheten är ett typexempel på hur omgivningen reagerade. Hon säger att alla boende i området känner till dödsskjutningen, precis alla. Den sände ut en stöt av oro i lokalsamhället, särskilt bland barnfamiljer.
Mamman gick ofta till restaurangen innan mordet. Hon betraktade sig som en stammis. Efter skjutningen dröjde det åtminstone ett år innan hon vågade sig tillbaka. Numera låter hon aldrig sina barn vara ute när det blir mörkt.
– De accepterar faktiskt det, säger mamman som brukar använda dödsskjutningen som pedagogisk hjälp när hon ska förklara varför hon är så försiktig.
På sistone har läget ljusnat en aning för restaurangen. Besökarna blir långsamt fler. Men restaurangägarens blick blir plågad när han berättar om mordet och den långa vägen tillbaka.
– Vi hade stängt i två dagar efter skjutningen. Sedan öppnade vi igen. Vi måste ju leva. Vi har inte råd att hålla stängt, säger mannen när DN träffar honom på hans restaurang.
Mannen betonar att han inte vill medverka med namn eller synas på bild. Han vill inte heller att DN uppger vad restaurangen heter – nu har ju gästerna äntligen börjat återvända. Dessutom är både han och den lilla personalstyrkan fortfarande rädda.
Han tittar ner i golvet när han får frågan om han brukar prata med sin personal om skjutningen.
– Vad ska vi säga till varandra? Jag vet inte hur man pratar om sånt här. Det är bara att jobba vidare.
Restaurangägaren berättar att han kom till Sverige för 20 år sedan. Han säger att han alltid kände sig trygg i hemlandet. Så är det inte i Sverige. Här har rädslan gradvis krupit sig in under huden på honom. Nu är han djupt bedrövad över läget.
– I Sverige ser vi barn som har pistoler. Pistoler! Var får ett barn en pistol ifrån?
Längtar han hem till sitt hemland? Han skakar uppgivet på huvudet.
– Jag kan inte åka hem. Jag har inget jobb i mitt hemland. Min familj bor här. Jag har mitt liv här. Det är bara att fortsätta jobba.
Längre tillbaka i tiden var skjutningar på restauranger mycket ovanliga. Men i takt med att de kriminella nätverken har flyttat fram positionerna har utvecklingen gått snabbt. 2023 blev ett särskilt dystert år då sju personer sköts till döds på krogar enligt DN:s genomgång. I år har hittills två personer mist livet i restaurangskjutningar.
Där uppgörelser tidigare skedde i skuggan av det etablerade samhället är det nu tydligt att kriminella inte drar sig för att begå grova våldsbrott mitt i oskyldiga människors vardag – i köpcentrum, på öppen gata och påfallande ofta på just restauranger. En anledning till att skjutningar inträffar på just krogar kan vara att potentiella måltavlor då har garden nere och därmed kan överrumplas.
Peggy Nyholm, avtalssekreterare på HRF, Hotell- och restaurangfacket, säger att skjutvapenvåldet är fruktansvärt obehagligt.
– Det svåraste för arbetsgivarna är att det är så oförutsägbart. Hur ska man veta vilken gäst som är en måltavla? Det är naturligtvis extremt svårt. Dessutom verkar det inte spela någon roll om det är en finkrog eller en hamburgerrestaurang, det går inte att se något mönster där heller.
HRF råder arbetsgivare att upprätta ett systematiskt arbetsmiljöarbete som bland annat omfattar samtalsstöd. En handlingsplan kan också ge ett stöd att luta sig mot om något händer.
– Jag tror inte att beredskapen är så god eftersom det handlar om ett så pass nytt fenomen. Större arbetsgivare har företagshälsovård där det finns krisstöd. Men det finns generellt sett inte på mindre arbetsplatser, säger Peggy Nyholm.
Ibland händer det att ägarna inte orkar driva verksamheten vidare efter ett våldsdåd. Så blev det för ett litet snabbmatsställe i Rågsved. De drabbades hårt av en skjutning i maj 2023. Då jagades flera personer in på restaurangen och sköts av en pistolbeväpnad 20-åring. En ung man dog. Två andra män skadades, den ena av dem blev förlamad från midjan och nedåt.
Allt utspelade sig inför ögonen på två medarbetare. De har sagt i förhör att de var livrädda och trodde att de skulle dö. En av dem befann sig på några decimeters avstånd då en av männen sköts med tre skott. Skytten försökte avlossa fler kulor, men hade då slut på ammunitionen.
När DN besöker området berättar en man som bor strax intill snabbmatsstället att han hörde skotten eka mellan fasaderna. När han tittade ut genom fönstret såg han en av de skottskadade personerna halta iväg från platsen. Grannen berättar att restaurangen slog igen efter en tid.
– Personalen sa att det blev för jobbigt efteråt, berättar han.
Men det finns också hoppfulla berättelser mitt i mörkret.
Maroun Azars pub i Sandviken utsattes i september förra året för en sällsynt rå skjutning. Två personer dog, den ena var en omtyckt stamgäst. En kund blev skjuten i kinden och en anställd skottskadades i knäet. Maroun Azar berättar att dådet sänkte honom fullständigt.
– Jag bara grät och grät i flera veckor. Men till slut sa min sjuårige son att jag måste sluta gråta. Jag fick också oerhört mycket stöd och kärlek av alla Sandvikenbor. Så jag samlade personalen och vi bestämde oss för att kämpa vidare, säger han.
Efter tre veckor öppnade puben igen. Då strömmade kunderna in. Maroun Azar konstaterar att det blev ett sätt att återerövra det Sandviken som de kriminella kidnappat genom skjutningen.
– Det finns goda krafter och det finns hopp, säger han.
