Bakom spetsgardinen döljer sig en för många förbjuden plats. Är du under 55, kommer du inte in. Baren Uven på Hornsgatan i Stockholm öppnade för drygt en vecka sedan, men ryktet har spridit sig på stan – och på Facebook.
– Jag var här både i går och i förrgår, säger Cicil Näslund, som den här lördagskvällen tagit med sig vännen Camilla Cassersten.
Flera gäster vittnar om att det är den låga musiken, frånvaron av högljudda ungdomar, och den lättsamma stämningen som lockar – och gör att man enkelt kan prata över bordsgränserna. Sedan är det priserna förstås. En svart griffeltavla kungör att en 33 centiliters flaska öl kostar 29 kronor, husets vita 45 och smörrebröd 39.
– Att som pensionär betala 140 kronor för ett glas vin, det är inte kul, säger Agneta Lagerwall.
När hennes sällskap om fyra kom in genom dörren var inget bord ledigt. Två kvinnor erbjöd sig att dela, och vips så var de sex.
– Tänk att man som pensionär kan vara ute och träffa nya vänner, i stället för att sitta hemma och framför tv:n, säger hon.
De lovordar stället, men ångrar sig snart
– Gör inte reklam, då kanske vi inte kommer in nästa gång, säger Lena Andersson.
– Skriv att det är ett skitställe, kom inte hit! fyller Agneta Lagerwall i.
Från deras platser kan de bevittna när yngre förmågor blir nekade att komma in. Barens ägare Ahmet Özdemir håller ett vakande öga på dörren, ber om legitimation, och har redan avvisat flera personer som inte haft åldern inne.
Veckan har varit intensiv, speciellt efter lokaltidningen Mittis besök på baren, som hamnade på tidningens förstasida.
– Hade jag vetat vilka reaktioner jag skulle få hade jag gjort det för flera år sedan, Ahmet Özdemir.
Stället startade som en vinbar, men det flög inte. Då väcktes idén om ett ölsjapp med låga priser, men för att inte konkurrera med sin andra bar vägg i vägg infördes en åldersgräns.
– Jag ville samla alla pensionärer som ändå sitter ensamma. Här är man mer bekväm, tar kontakt, delar bord. Så fungerar det inte i den vanliga pubmiljön, säger han.
– Det är en ny sensation, det är som att han har uppfunnit hjulet, säger gästen Olof Risberg, som sitter kvar i baren trots att frun Viveka gått hem.
Han tycker att konceptet är respektfullt mot äldre, inte minst mot pensionärer med små marginaler. Själv har några år kvar till pensionen.
– Här kan man bli full för 200 spänn, säger han och skrattar.
– De kommer aldrig behöva ordningsvakter, för alla här är för gamla för att slåss.
Han har redan delat livshistorier med två andra i baren: Bengt och Jan. Och så två personer på Tinderdejt. Ahmet Özdemir tror att baren kan bli ett ställe där man träffar sin blivande, och vet att telefonnummer redan har utbytts.
Sista beställningen har ropats ut, och belysningen i taket tänds. Klockan är kvart i nio.
Agneta Lagerwall och gänget har redan bokat in nästa träff om tre veckor. De kommer fram till Ahmet och tackar för i kväll.
– När jag hör deras tacksamhet blir jag rörd. Det är skönt att kunna ge tillbaka. Jag blir gråtfärdig flera gånger om dagen, att folk kommer fram och berättar att det här betyder något för dem.
