Det är Tjejzonen – en partipolitiskt och religiöst obunden stödorganisation för unga kvinnor – som ihop med motionsloppet Vårruset ligger bakom den undersökning om kvinnors hälsa som släpps på måndagen.
En Sifo-undersökning med drygt 1 000 svarande kvinnor i åldern 18 till 65 år ligger till grund för resultatet.
Undersökningen visar att flera faktorer – såsom tidsbrist, prestationskrav, otrygghet och kroppskomplex – i stor utsträckning begränsar kvinnors deltagande i fysisk aktivitet.
Svaren är alarmerande, säger Tjejzonens generalsekreterare Erika Steorn.
– Vi vet sedan tidigare att det finns en tydlig koppling till fysisk aktivitet och psykisk hälsa.
76 procent av kvinnorna i undersökningen önskar att de kunde vara mer fysiskt aktiva men känner sig hindrade av olika skäl.
– Jag blev förvånad över att det var så otroligt många, säger Erika Steorn.
Nästan varannan kvinna (45 procent) i åldern 18–34 år kopplar fysisk aktivitet till stress och prestationsångest. 15 procent i samma åldersgrupp uppger att deras fysiska aktivitet hindras av bristande självkänsla eller rädsla för att bli dömd för sitt utseende eller kropp. Och en femtedel av samtliga svarande – siffran är ytterligare något högre bland de yngre – säger att de påverkas negativt av sociala medier i relation till fysisk aktivitet.
– Man undviker sådant som faktiskt kan främja en god psykisk hälsa av skäl som man kan koppla till normer och ideal, säger Erika Steorn.
– De här unga tjejerna är ju framtidens generation av företagsledare, mödrar, idrottsstjärnor, lärare och bibliotekarier. Vi behöver börja med insatser bland våra unga i dag.
Kvinnohälsa är folkhälsa, fortsätter Erika Steorn. Sviktande fysisk och psykisk hälsa innebär stora kostnader för samhället.
Enligt generalsekreteraren kan tidiga elitsatsningar och ett för stort prestationsfokus inom den traditionella idrotten ”döda rörelseglädjen” hos unga kvinnor. Även skolan behöver skapa en mer inkluderande miljö som motverkar kroppshets.
– Det kan vara bra att till exempel avskärma duschutrymmen för att minska känslan av att ”jag blir uttittad”. Men det viktigaste arbetet är ju det främjande arbetet med att skapa rörelseglädje.
Rapporten listar ett antal åtgärder som skulle kunna få fler kvinnor i rörelse. Det handlar om allt från hur kvinnodominerande branscher, i den mån det går, bör införa flexiblare arbetstider till hur kommuner bör tillhandahålla kostnadsfria eller subventionerade träningsmöjligheter – i trygg och tillgänglig miljö.
– Det finns så många folkhälsovinster kopplat till att faktiskt lyfta på de här stenarna, säger Erika Steorn.
Lotta Lindblom är evenemangschef på Marathongruppen som arrangerar Vårruset, ett motionslopp enbart för kvinnor som i år kommer till 19 svenska städer.
Hon väljer att se delar av undersökningsresultaten med positiva ögon:
– Jag skulle ändå vilja säga att det är väldigt roligt att så många ändå vill röra sig mer. Att det finns en medvetenhet om att jag då kommer må bättre, känna mig starkare och kanske till och med leva längre.
– Men sen blir jag ju otroligt berörd av att det är så många unga tjejer som avstår fysisk aktivitet, för att man är rädd för att inte duga.
Fler ideella initiativ kan vara en nyckel framåt, tror Lotta Lindblom, och tar löparvärlden som exempel:
– Där startar man löpargrupper som bara har som syfte att man gör något tillsammans.
– Men även den organiserade idrotten bör fundera på vad man kan göra. Många kanske inte vill tävla men tycker att det är superkul att träna tillsammans.
Marathongruppen och andra aktörer har ibland ifrågasatts för att de anordnar lopp enbart för kvinnor, säger Lindblom.
– Folk undrar ”behövs verkligen det här fortfarande?”. Ja, i allra högsta grad.
– Det ger en möjlighet att delta i idrott, på sina egna villkor.
Läs mer:
Så är det att vara kvinna i Sverige 2025
