I en artikel i DN (20/12) agerar Birgitta Rubin megafon för Axel Johnson-koncernen (AxJ). Som ordförande för Stiftelsen Hilma af Klints verk måste jag bemöta detta. Rubin saknar insikt i Stiftelsens stadgar och har inte konsulterat familjen. Hon hyllar AxJ-styrelsen, trots deras oskäliga avtal. Detta väcker frågor om journalistikens oberoende – är detta granskning eller lobbying?
Rubin kallar AxJ-styrelsen ”styrelseproffs”. Jag håller med: de är proffs på att främja egna intressen. Under sin tid i Stiftelsen slöt de bland annat avtal som gav Bokförlaget Stolpe rätt att sälja digitala NFT:er av Hilma af Klints verk, i strid med stadgarna och utan ersättning till Stiftelsen. Familjens protester möttes av hån, men avslöjandena tvingade AxJ-styrelsen att avgå i skam. Problemet är dock inte löst. Den nuvarande styrelsen, med kopplingar till Antroposofiska Sällskapet och med nära vänskapsband till den avgångna AxJ-styrelsen, skyddar de gamla avtalen.
Nästa steg? Svenska Dagbladet avslöjade (24/4 2024) vad en nuvarande ledamot då gjorde i samband med försäljningen av ”Kunskapens träd”. Det ligger nära till hands att anta att samma tillvägagångssätt kommer att drabba Stiftelsen. Genom internationell gallerist planerar nuvarande styrelsemajoriteten att kringgå EU:s varumärkesskydd och sälja verk för att sedan möjliggöra stora vinster privat. Denna hantering bryter både mot stadgarna och stiftarens vilja. Något överhängande behov av restaurering av oljemålningarna föreligger dessutom inte. Prioriterade åtgärder inkluderar förbättring av magasin samt konservering och ljuspolicy för pappersverken inkl ”De 10 största”. Det saknas därför grund för försäljning av verk.
Rubin ignorerar de centrala frågorna och framställer familjen som splittrad
Det saknas budgetar, motiveringar och planer för hur intäkterna ska användas. Före detta hovrättsrådet Henning Isoz har fastställt att stadgarna förbjuder kommersialisering av Hilma af Klints verk. Dessa dokument finns öppet på www.heritageofhilma.com. Ändå väljer styrelsemajoriteten att ignorera stadgarna.
Rubin ignorerar de centrala frågorna och framställer familjen som splittrad. Detta avleder från maktmissbruket och de ekonomiska intressen som hotar Stiftelsens framtid. I stället för att kritiskt granska AxJ riktar Rubin sina angrepp mot dem som kämpar för verkets bevarande. Journalisters plikt är att granska makthavare, inte att fungera som deras förlängda arm. Hur kan Rubin missa att följa pengaflödet?
Rubin påstår att konflikten är svårbegriplig. Sanningen är enkel: avtal utan ersättning har slutits bakom ryggen på Stiftelsens ordförande, som dessutom förvägrats insyn. Stiftelsens tillgångar utnyttjas och riskerar att förskingras. Familjen står enad i övertygelsen att Hilma af Klints verk ska skyddas och bevaras som en unik samling.
Rubin har rätt i en sak: ett museum i Järna är ogenomtänkt. Platsen saknar förutsättningar för att locka internationellt intresse. Museet kommer inte att överleva.
Detta handlar inte om familjekonflikter utan om att skydda ett av Sveriges viktigaste kulturarv från att styckas upp och säljas ut. Hilma af Klints verk är en av världens mest betydelsefulla konstsamlingar och måste bevaras intakt.
Den verkliga skandalen är inte familjens protester, utan de krafter som kommersialiserar detta ovärderliga kulturarv för egen vinning.
