Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
”Kan du fatta att vi fyller tretti i år?” Min polare Saga sitter i mjukisbyxor och lagar ett par jeans. De är fem storlekar för stora och hon har använt dem så mycket att bara grensömmen håller ihop dem där bak. Nu fogar hon tålmodigt ihop de stora hålen med nål och tråd.
Hur mycket pengar hon har skiljer sig från månad till månad; säljer hon ett konstverk får hon in en del, men om det är dåligt med pass på budfirman kan det bli knapert.
Hon har just redogjort för mig om sitt senaste situationship. Madrassen på sängen i ettan är bar eftersom katten kissade på lakanet i natt, men Saga är på gott humör.
Vi äter fuet från hennes handgjorda skålar och lyssnar på André 3000:s bisarra flöjtalbum. Vi är nöjda med våra liv. Ändå frågar sig Saga högt om man behöver förändra något nu när den där större åldern nalkas.
Var ska en kvinna befinna sig när hon fyllt trettio år?
Frågar man universiteten bör man utbilda sig, frågar man arbetsmarknaden bör man ta sig dit ASAP (det håller även plånboken med om). Frågar man sin mamma säger hon något som är typiskt mamma.
Frågar man den manosfär vars närvaro blivit alltmer påtaglig på diverse internetplattformar kan man omedelbart kasta in handduken eftersom man passerat bäst före-datum och blivit ful eller åtminstone korrumperad (detta kan kännas lite trist en kort sekund innan man kommer ihåg att denna reaktionära rörelse har fel, och att man därför inte behöver bry sig om vad den ”tycker”).
Andra budskap man kan stöta på: det är ett jobb lika bra som något att vara hemarbetande mor – fast nej, man ska aldrig göra sig ekonomiskt beroende av någon annan – fast pengar är inte allt, man ska också eftersträva inre personlig utveckling genom bildning.
De som är lite äldre skrattar överseende åt allt det här för man är ändå så ung, jätteung fortfarande, vänta bara
Plötsligt har man både finnar och en begynnande bekymmersrynka. Man vill gärna dricka öl varje onsdag men blir trött jättetidigt och måste gå hem innan tolv. Man har obekväma skor och därför ont i knäna. Man grubblar över studieskulderna. Man blir smickrad när de ber om ID på Systembolaget. Unt so weiter.
Och i DN publiceras en debattartikel som proklamerar att man eventuellt redan borde börjat skaffa barn ifall man tänkte ha några. Men de som är lite äldre skrattar överseende åt allt det här för man är ändå så ung, jätteung fortfarande, vänta bara.
Polaren Saga håller upp sina lagade jeans framför sig och suckar över de otillgängliga män hon tycks dra till sig. Hennes katt snarkar, utsträckt på den nakna madrassen. Saga säger att hon ska be sitt jobb om lite ledigt för att kunna satsa på konsten igen.
Det händer ibland att hon ringer mig och är ledsen, tycker inte att hon klarar sig, världen liksom rämnar omkring henne. Men jag har följt henne genom halva hennes liv och saker har ordnat upp sig ordentligt med tiden, både för henne och mig. Det blir bara bättre och bättre. Det lär ju inte ta slut vid trettio.
Läs fler texter av Ester Berg i DN kultur.




