Måndagen den 20 januari 2025 är det sju år sedan den svenske medborgaren, förläggaren och poeten Gui Minhai kidnappades på världens snabbaste höghastighetståg, Harmony Express, med färdnummer G12 i Shandongprovinsen i Kina. Gui Minhai greps för att han hade ägnat sig åt oberoende förläggarverksamhet i Hongkong.
Det är viktigt att Gui Minhai inte glöms bort. Därför samlades i dag en rad svenska publicister i Sveriges författarförbunds lokaler för att kräva hans frihet.
I ljuset av att Donald Trump tillträder som president och att situationen för press- och yttrandefriheten försämras runt om i världen är denna manifestation för det fria ordet oerhört viktig. Men en kontinent skiljer sig från alla andra ifråga om press- och yttrandefriheten: Asien.
Fler än varannan fängslad journalist på jorden sitter bakom galler i just Asien. Med 124 frihetsberövade journalister innehar Kina fortfarande det föga smickrande världsrekordet i antalet fängslade journalister och länder som Myanmar, Vietnam, Filippinerna, Iran, Turkiet kan inte stava till yttrandefrihet.
Regimförändringar i regionen verkar inte bidra till press- och yttrandefriheten. Efter återkommande protester fick Bangladesh i somras en ny regim. Förhoppningar fanns att situationen skulle förbättras under övergångsregeringen, ledd av Nobelpristagaren Muhammad Yunus, men resultatet har blivit det motsatta.
Nu är Bangladesh det tredje farligaste landet för journalister, en så våldsam attack mot pressfriheten har landet inte sett sedan självständigheten 1971.
Bangladeshiska journalister och medier har alltid varit tvungna att balansera på en knivsegg – oavsett om Awamiförbundet, Bangladesh nationalistparti (BNP) eller militären regerat. Arbetet som journalist har aldrig varit tryggt i landet som är en demokrati på papperet men i praktiken styrs med järnhand.
Det är därför inte överraskande att Bangladesh ligger på plats 165 av 180 länder i det senaste pressfrihetsindexet från 2024. Fler än 300, mestadels seniora och erfarna journalister, har åtalats för mord. De flesta av dem står inför mer än ett åtal. Över 30 författare och journalister, däribland Shahriar Kabir, Farzana Rupa, Shakib Hasan, Shyamal Datta och Mozammel Babu, har under de senaste månaderna fängslats av övergångsregeringen.
Interimsregeringen har också förbjudit resor utomlands för journalister som de uppfattar som vänner till den förra regeringen. Dessutom har journalisters bankkonton frusits, 167 journalister har fått sina presskort indragna och 27 har kastats ut ur den nationella pressklubben.
Flera mediehus avskedar ledande sekulära liberala journalister. I stället anställer de personer med goda relationer till islamister och den nuvarande regimen. Mediebranschen möter extrem censur. Hoten är både synliga och osynliga.
Varför attackeras pressfriheten så våldsamt under övergångsregeringen, ledd av en Nobelpristagare? Svaret är enkelt: Yunus har inte kontroll. Representanter från extremistiska islamistiska grupper ingår i regeringen och de vill tysta så många liberala röster som möjligt inför nästa val.
Dagens manifestation för Gui Minhais frihet är också ett rop på stöd till det fria ordet i hela Asien – och världen.
Läs mer:
Upprop: Ulf Kristersson måste omedelbart besöka Gui Minhai som suttit fängslad 3000 dagar
