Det har gått fyra år sedan tolvåriga Adriana tog med sig sin hund och smet ut en natt på sommarlovet. Tillsammans med två kompisar gick hon till McDonald’s i Botkyrka, när en bil med ett tungt beväpnat gäng svängde in. Vägen hit hade gått längs en decenniumlång konflikt mellan två barndomsvänner – och deras respektive kriminella nätverk – och redan skördat en lång rad döda och skadade. Även flera ”icke-involverade” – polisens benämning på oskyldiga – hade fått betala det yttersta priset. En lärarstudent som till utseendet liknade en gängkille träffades av en kulsvärm i ryggen. En pappa plockade mitt på dagen upp ett föremål från gatan, som visade sig vara en odetonerad handgranat.
Medan Adriana stod i kön för att beställa hamburgare avlossades ytterligare skott inom ramen för konflikten, och hon blev det 26:e offret att ”avlida till följd av skjutvapenvåld” 2020, enligt polisens statistik.
”Nu måste väl våldet ändå få ett slut”, tänkte en kvinna som kommit till platsen för att visa respekt. Högen med blommor och hälsningar växte. I luften hängde en svag doft av paraffin från de tända ljusen. Kvinnan är mamma till Emil. Han sköts ihjäl tidigare på året, bara några kilometer bort. Det var inte han som var den egentliga måltavlan, och även det mordet kommer polisen koppla till samma konflikt som skotten mot Adriana.
Förutom Emil och Adriana sköts 45 personer ihjäl det året. Följande år stannade den totala siffran på 45, för att ett år senare öka till 62. Bakom varje siffra fanns en människa. Bakom varje siffra finns mängder med sörjande och förstörda människor. En stor del av de dödade har befunnit sig i en kriminell miljö, men det finns också de som ”befunnit sig på fel plats vid fel tillfälle”. Förra årets siffra var 53. Men minst ett dussin ”avlidna till följd av skjutvapenvåld” var ”icke-involverade”. En ung man råkade bo granne med en gängmedlem och tog sina sista steg på väg till sitt arbete inom hemtjänsten. Flera anhöriga till gängmän – bland annat föräldrar – har fått sätta livet till, när redan förskjutna gränser förskjutits ytterligare.
När jag försöker sammanfatta vad som hänt sedan mordet på Adriana – och vad vi eventuellt har lärt oss – kanske det tydligaste svaret står i displayen på miniräknaren. 203. Alltså – om jag har räknat rätt – 203 människor ”avlidna till följd av skjutvapenvåld” sedan mordet på Adriana. Läs meningen en gång till.
I skrivandet stund har 22 människor skjutits ihjäl i år. Mordutredningarna pågår, och flera av offren ska ha varit ”icke-involverade”. Det tydligaste exemplet är Mikael. Hans familj känner Adrianas familj. I april var Mikael och hans tolvårige son på väg till simhallen i Skärholmen. Vid en gångtunnel ska Mikael ha visat civilkurage och sagt till ett ungdomsgäng. Han sköts ihjäl framför ögonen på sin son. En ung man är misstänkt för dådet. En i raden.
Under arbetet med min bok ”Den sista sommaren” – som med utgångspunkt i mordet på Adriana visar gängutvecklingen genom åren – ställde jag en rad frågor till otaliga personer som på ett eller annat sätt var involverade i just den konflikten. Ett tiotal personer svarade, i varierande grad. En man som under många år verkat inom gängmiljö berättade hur han växte upp i ett radhus i västerort, och beskrev sin barndom som ”väldigt fin”. Men han började i tidiga tonår stjäla bilar, fick mersmak och gick över till att langa narkotika. Partierna blev större och vapen kom in i bilden. ”Det var ett aktivt val att bli gangster. Det var ingen som tvingade mig”, berättar han. ”För mig var det spänningen och rushen som lockade. Självklart status, makt och para också men primärt vad det rushen jag fastnade på.”
Jag får liknande signaler från andra inom gängmiljö – att flera aktivt väljer att ”kliva på” gänglivet. Trots att de haft till synes goda förutsättningar till ett konventionellt liv. En av männen spelade fotboll med pojklandslaget och spåddes en internationell karriär. En annan läste naturvetenskap på gymnasiet, och hade högsta betyg i flera ämnen. En tredje har ett omvittnat driv och organisationsförmåga, och anses kunna ha varit vd för ett stort företag. Ekvationer som har svårt att gå ihop då de nu avtjänar långa fängelsestraff för grova brott.
Jag får liknande signaler från andra inom gängmiljö – att flera aktivt väljer att ”kliva på” gänglivet. Trots att de haft till synes goda förutsättningar till ett konventionellt liv
Och medan jag skriver den här texten får jag justera upp siffrorna, då fler skjuts ihjäl. En natt får jag ett meddelande från en förtvivlad kvinna om att en närstående tonåring till henne skjutits med flera skott. Jag kommer på mig själv med att fråga om motivet. Hon berättar i stället om hur familjen ber för sonen. Han överlever. Det är ännu oklart vilka eventuella men han får. Han blir en siffra jag inte brytt mig om att räkna på – antalet fysiskt skadade av skjutvapenvåldet. Men alla påverkas, vissa mindre och vissa mer. Sent i processen med att skriva min bok, valde jag att byta slut. Det blev ett citat från en vän till Adriana, som hade varit hemma hos henne den sista dagen på sommarlovet. Vännen berättade om att de jobbiga tankarna fortfarande kom tillbaka ibland på nätterna, och bokens sista mening blev: ”Det skulle inte ha blivit så här.”
Slutet jag strök handlade om vad jag själv tänkte efter att ha varit hemma hos Adrianas mamma söder om Stockholm. Medan vi satt vid hennes köksbord och pratade kom nyheten om att ännu en ung man hade skjutits i södra Stockholm. ”För oss blev den sista sommaren 2020. Men det här bara fortsätter – i dag, i morgon”, utbrast hon.
När jag efteråt körde mot city passerade jag McDonald’s i Botkyrka, och kastade en kort blick mot parkeringen där Adriana stod. När jag nu adderar siffror på min miniräknare, funderar jag ändå på om jag skulle ha låtit de bortlyfta raderna stå kvar i boken – inte minst för att få en ännu mer aktuell koppling till nutid. Raderna var:
Kanske måste vi vänja oss vid gängvåldet.
Det kanske är OK så länge det främst skjuts innanför utanförskapet.
Det kanske är OK så länge det är främst är unga kriminella killar som drabbas.
Det kanske är OK så länge din dotter inte står i fel på McDonald’s.
