Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Hittills har Nobelprismuséet trivts fint i gamla börshuset på Stortorget. Varför ska man nu upp i en sådan stor volym? Enligt hemsidan har man gjort nyförvärv som måste ställas ut: en reservoarpenna som tillhört Ivo Andrić, Bengt Samuelssons kalender och en bok signerad av Ernest Hemingway. Det hela hade väl rymts i den där resväskan som Giacometti hade alla sina verk i som ung i Paris.
Men visst, platsen är perfekt, ett museum kan rädda hela Slusseneländet som saknat en kulturell vision sedan det drogs igång. Trafikstinn så kallad guldbro, döda promenadytor och murar är vad som blivit över när de tekniska förvaltningarna löst sina problem, och det utan att lägga centralbron i tunnel.
Det har talats om ett Nobelmuseum i mer än hundra år men nu kvävs den offentliga debatten på förhand. Här presenteras ett fixt och färdigt gigantiskt mausoleum utan relation till varken plats eller Stockholm. De tre lådlika volymerna trycks in i en detaljplan som helt bortsett från Slussen som Stockholms nya mötesplats.
Byggnaderna kommer inte bara att skymma KF- och Glashusen samtidigt som Mosebacke förminskas, de är helt renons på den kreativa vibe som präglar Södermalm med formgivare, modedesigners, musik, mikrobryggerier, restauranger, second hand och annat. Att klä fasaden med återvunnet tegel räddar inte projektet om det över huvud taget går att genomföra, Det är mest greenwashing och ett misslyckat försök att blidka det så kallade arkitekturupproret.
När jag för drygt tio år sedan intervjuade Tate Moderns förste chef Chris Dercon på arkitekturbiennalen i Venedig, berättade han hur museibesökarna hade stannat hela dagen, lunchat, språkat med vänner, bytt blöjor på barnen, älskat i någon vrå. Hans slutsats var att museum är mer än konsumtion av det utställda, det är en mötesplats som inbjuder till dialog.
Om man tidigare använt sig av teknokrater som ingenjörer och arkitekter så krävs det nu konstnärer och kreativa för att skapa framtidens museum. Låter ju helt rätt för ett Nobelmuseum som diskuterar uppfinningar och forskning, allt för att förstå och rädda vår planet.
Nu finns det förstås nyskapande arkitekter som antar samtidens och pejlar framtidens utmaningar. Självklar inspiration borde väl vara nyss bortgångne Frank Gehrys skulpturala kreationer, Zaha Hadids fusion av landskap och arkitektur, eller ännu hellre en Jürgen Mayer Hs chifferbrutna fasadkonst.
Åtskilliga arkitekter presterar annat än lådarkitektur, och om inte en helt ny tävling så varför inte åtminstone be de kontor som deltog på Blasieholmstomten om nya förslag som kan göra Slussen till ett levande kulturellt nav?
Läs fler inlägg i debatten om Nobel Center.




