En efter en trillar kulturpersonerna in genom portarna till Musikaliska i centrala Stockholm. Henrik Schyffert och Ann Petrén tar plats uppe på scenen, Alexandra Pascalidou och Anna Odell placeras på var sin stolsrad. Ett gäng unga poeter släntrar in och blir ombedda att sätta sig längst bak. När alla hittat till sina platser stegar regissören Jimmy Olsson fram och viftar med armarna.
– Det jag vill skapa här är ett kreativt kaos, förklarar han medan sorlet i salen ebbar ut.
– Ställ er upp och prata när ni vill, så får vi se hur långt vi kommer.
Scenen som strax ska spelas in är ett stormöte där ett gäng kulturpersoner, ledda av skådespelaren Ann Petrén med Henrik Schyffert som sekreterare, samlats för att diskutera kulturens framtid. De flesta spelar tillspetsade versioner av sig själva, andra helt fiktiva rollfigurer. Ramarna är löst satta och improvisation uppmuntras.
Det här är tredje inspelningsdagen för ”På armlängds avstånd” – en satirserie förlagd till en ”nära framtid” där nedskärningar och klåfingriga politiker skapat en kultur som är kommersialiserad och nationalistisk. Kulturdepartementet har slukats av finansdepartementet, museibyggnaderna har lämnats åt sina öden och på tv visas mest folkdans, familjen Wahlgren och AI-skrivna Läckberg-såpor.
Det är en dystopisk framtid, men samtidigt en som bara ligger ”någon vecka bort”, säger Jimmy Olsson när vi får till en kort pratstund mellan tagningarna.
– Vi hade en känsla av att det håller på att hända något inom kulturpolitiken som är jobbigt och obehagligt, och det ville vi göra något på, fortsätter han.
Serien är upplagd som en mockumentär där den grävande journalisten ”Jimmy Olsson” – känd från Jimmy Olssons tidigare fejkdokumentär ”Fiktiv granskning” (2022) – bestämmer sig för att ta reda på hur det egentligen är ställt med kulturen i Sverige. På sin jakt efter sanningen möter han en verklighet där uppburna Dramatenskådisar tvingats ta jobb i matbutiker och filmkonsulenter handplockats från högerextrema mc-gäng. Det är dystert, men lika ofta absurt och roligt.
– När så mycket annat bara bläddras förbi tror jag att satir och humor är en bra metod för att väcka engagemang, säger Jimmy Olsson.
Det tror även skådespelaren Olle Sarri.
– Bra, smart och rolig satir är ju avgörande för både samhället och människan. Men runt om i världen, och i viss mån här också, finns det folk som jobbar emot det. Jag vill att även mina kids ska få uppleva satir. Det gör det här ännu viktigare, säger han.
I ”På armlängds avstånd” spelar Olle Sarri en uppgiven regissör med livskris.
– Han har gett upp sina konstnärliga ambitioner och börjat tjäna pengar på skitgrejer. Förståeligt, egentligen.
Hade du också gjort det om du hade levt i seriens verklighet?
– Det här är fiktion, men det ligger ändå nära oss. Som jag ser det är problemet att grunden håller på att försvinna. Det är korkat att tro att man kan montera ner kulturskolan och ändå ha kvar de kommersiella topparna och vinningen i industrin.
Liksom flera av de andra skådespelarna tackade Olle Sarri ja till jobbet trots att projektets budget inte tillät särskilt höga löner.
Varför gjorde du det?
– För att ämnet är så pass viktigt. Det är symboliskt.
Även Ann Petrén, som leder det fiktiva stormötet, ville medverka för att serien kändes angelägen.
– Jag spelar en engagerad person, och jag är engagerad i verkligheten också. Vi som arbetar med de här frågorna måste göra oss synliga. Det går ju ruskigt fort nu. Man kan inte hålla på att slimma kulturen hur mycket som helst. Om man bara tittar på resultat riskerar det att gå illa. Samtidigt måste vi kulturarbetare vara självkritiska och inte bara skrika ”nej!” till allt, säger hon.
Politisk satir är alltid en balansgång, inte minst när den sänds på public service. Jimmy Olsson betonar att man inte bara slår åt ett håll utan också driver med kulturarbetarna själva.
Det märks på stormötet, som snart urartar i bråk och tjafs. David Wiberg förespråkar proletariatets diktatur, dragartisten Imaa Queen ställer sig upp och håller en monolog, en scentekniker avslöjar att han ”hatar teater” och Camilla Läckberg hälsar över zoom att den som gör kultur som inte säljer kanske borde lägga av. Plötsligt kliver poeten Elis Monteverde Burrau upp på scenen för att läsa en oombedd haiku. Många får bita sig i läppen för att inte brista ut i skratt.
Ni beskriver en ganska dyster verklighet för kulturlivet, men det finns uppenbarligen fortfarande utrymme att göra en satirserie om kulturpolitik på SVT?
– Det är inte som att vi blir rika på det här, säger Jimmy Olsson.
– Men det är jättefint att vi får en plattform. Särskilt en där vi får dra allting ganska långt och inte alls känner oss bakbundna. Det är högt i tak.
Fakta.”På armlängds avstånd”
Satirserie om kulturpolitik i mockumentärstil med premiär på SVT 2025.
Regisseras av Jimmy Olsson (”Fiktiv granskning”) som skrivit manus tillsammans med Theodor Österberg. Idén kom från produktionsbolaget MostAlice.
Olsson medverkar i rollen som grävande journalist. Han spelar mot bland andra Olle Sarri, Ann Petrén och Cecilia Frode.
Flera kända kulturpersonligheter dyker upp och spelar versioner av sig själv, däribland Henrik Schyffert, Marie Göranzon, Anna Odell, Elis Monteverde Burrau, Henrik Fexeus, Arazo Arif, Isidor Olsbjörk, Jonathan Brott, Ali Alonzo, Imaa Queen, Alexandra Pascalidou och David Wiberg.
