Veckans debatt: Betyg på kultursidor
Den rasar vidare med orubbad intensitet: debatten om huruvida ädla konster som litteratur, konst och teater verkligen bör betygssättas på tarvliga små sifferskalor. Aftonbladet Kultur har börjat med plusbetyg, och i veckan har vi bland annat kunnat konstatera att Slavoj Zizek är fem plus och Therese Bohman tre.
Reaktionerna från kultursfären var starkt negativa. Redan förra veckan kunde vi läsa att tilltaget är ”reducerande och populistiskt” (Jenny Högström i GP) och att ”man ger efter för dumheten” (Josefin de Gregorio i SvD). Sedan dess har bland andra Nina Björk i DN instämt: ”Det särpräglade i kritikkonsten undergrävs.”
Aftonbladets kulturchef Karin Pettersson har slagit tillbaka. Den här typen av samstämmiga uppbragda reaktioner kan bara uppstå i kulturbranschen, ”denna konservativa ankdamm, ofta präglad av självömkan och ogrundad övertygelse om den egna förträffligheten”. En och annan positiv röst har också stämt upp. ”Den redaktör som inte är beredd att vända och vrida på frågan om hur texter ska bli mer lästa (…) begår tjänstefel”, skriver Hanna Grahn i Borås Tidning.
Hur ska man då förhålla sig till betygen, om man varken vill begå tjänstefel präglad av självömkan, eller ge efter för populistisk dumhet? Jo, det finns faktiskt en linje tre också. Den kan sammanfattas som: Kul att ni håller på (men vi skulle aldrig nedlåta oss). Betygen är inte ”nödvändigtvis (…) en kass idé”, skriver GP:s Johan Hilton i sitt nyhetsbrev. Men ”vi har inga planer på att införa sifferbetyg på litteratur, konst eller teater här i GP”.
Nu återstår bara frågan som poeten Elis Monteverde Burrau ställde på X: ”Får Zizek en jag är fem plus-tröja?”
Veckans citat:
”Vi ser faktiskt ingen annan väg att gå just nu än att varna människor från att ingå avtal med Lava”
Författarförbundet varnar för hybridförlaget Lava, som är ett av förlagen som erbjuder att ge ut böcker mot betalning. Ordförande Anja Gatu säger till SVT att förlaget bland annat har oskäliga avtal och en otydlighet kring vad man säljer.
Veckans ord: Rider
Stjärnor, de är precis som vi. Ibland råkar de skriva fel adress när de ska skicka sin rider – listan över saker de vill ha i sin loge – till filmproducenten, och råkar mejla en helt vanlig brittisk it-tekniker med samma namn i stället. Filmstjärnan Tom Hardys läckta kravlista inför en kommande inspelning har nått tidningen The Sun. Den innehåller bland annat 60 vapes med smak av jordgubbsglass, en duschtvål med svartpeppardoft från Molton & Brown, överstrykningspennor, hundbajspåsar och en Xbox.
Veckans toppar:
Bäst just nu enligt DN:s film-, litteratur-, musik- och tv-kritiker.
Film. ”Armand”
Det norska Oscarbidraget är ett galopperande galet psykodrama som utspelar sig i skolmiljö. Hela filmlistan hittar du här.
Bok. Eduardo Halfon, ”Canción”
Drabbande släktberättelse och personlig tillbakablick på inbördeskrigets brutala Guatemala. Hela boklistan hittar du här.
Musik. Nick Cave & The Bad Seeds, ”Wild god”
Gåshudsframkallande om kvardröjande sorg, i en ljusare och mer hoppfull förpackning. Hela albumlistan hittar du här.
Strömmat. ”Somebody somewhere 3”
Finalsäsongen av denna underbart snedtänkta och unika amerikanska komediserie. Max. Hela strömningslistan hittar du här.
Veckans siffra: 83 %
Fem av sex nominerade böcker i Augustprisets skönlitterära kategori har getts ut på Bonnierförlagen, något som upprört bland andra förlaget Ordfronts vd Pelle Andersson. ”Helt jävla orimligt!”, skrev han i Aftonbladet. I DN frågade sig Jonas Thente: ”Har vi verkligen bara två förlag i Sverige?”
Störningsjouren
Här är det fritt fram att gnälla över de riktigt små och obetydliga irritationsmomenten i kulturen. DN:s läsare bidrar varje vecka med sina egna anmälningar till Störningsjouren. Du når oss på storningsjouren@dn.se
Gråt och elände
Blir så less på allt detta gråtande och elände i snart vartenda tv-program! Det gråts stup i kvarten – från matlagningsprogram, tv-soffor och datingprogram till Atlantseglatser. Sedan torkas tårarna med spretiga fingrar som synas av ägaren. Livet måtte vara bra dystert för alla som är med i tv.
Liza
Svarta kläder
Ni såg scenen framför er: Dagisbarnen kvillrade ut i höst- och vintermörkret och vår ljusfattiga tillvaro lystes upp av deras glada färger. Och så ser ni nuvarande scen framför er: Ur tunnelbaneuppgången och in i byggnaderna myllrar vi vuxna i en svart massa, förstärkande dysterheten i det kompakta mörkret. Detta kan vi – var och en – göra något åt. Vi kan rata de svarta tröjorna, jackorna, byxorna, klänningarna. Och de svarta barnvagnarna! Vi kan i stället välja ut från alla färger, både i basplaggen och för kul tillbehör (”accessoarer” om det låter bättre). För när ”modebestämmarna” bestämde sig för att svart är den enda färgen, så var det en kombination av lättja (”folk vill bara ha svart”), drömmar om 50-talet när svart var det avvikande och hippa och egen brist på fantasi och mod. Eller en myt om att man ser smalare ut när midjemåttet växer. Låt oss gå emot dem! Lätta upp vårt klimatmässiga och själsliga mörker med ljuset och munterheten vi förr fick av dagisbarnen.
Max Hüttner, Stockholm
