Veckans debatt: Kan man vara feminist efter 40?
”Jag kan inte vara feminist längre. Det handlar om min ålder”, skrev artisten och skribenten Ann-Sofie ”Min Stora Sorg” Lundin i ETC i veckan. Sedan utvecklade hon sin tes. Problematiken handlar egentligen, menade hon, om att vara kvinna och artist och över 40, och att dessutom försöka uttrycka sin frustration över strukturer som osynliggör äldre kvinnor. Tidigare, när hon var yngre, tolkades det som styrka: ”Man var en bestämd flicka, en arg cool tjej, en stark ung kvinna. Nu – en bitter kärring.”
Artist- och skribentkollegan Josefin ”Little Jinder” Jinder svarade i Expressen under rubriken ”Är det verkligen så jävla svårt att va 40?”. ”Jag börjar läsa och förstår… absolut ingenting”, skriver Jinder. Varför ger Lundin inga exempel på vilka alla dessa medelålders bortglömda kvinnliga artister är? Och de äldre omhuldade manliga musikerna? ”Själv ser jag mest gubbartister med gikt knapra Stesolid och pissa på sig på PA & Co”, fortsätter Jinder. ”Att avfärda sina tankar som ’bittra kärringåsikter’ är väl bara att klamra sig fast vid en uppfattning om att man inte får plats.”
Här hade man kanske kunnat förvänta sig ett utdraget och bittert kulturbråk mellan Lundin och Jinder. Repliker! Repliker på repliker! Men i stället avslutades debatten i stillhet på Jinders Instagram där Lundin kommenterade. ”Håller med, det va en dålig text. Hoppas det är som du skriver.” Jinder i sin tur svarade glatt: ”Haha äh jag tyckte d va kul!!” Så gick en vecka i Kultursverige, så förlöpte en lågmäld liten debatt där alla var resonabla. Kumbaya.
Veckans citat:
”Förhoppningsvis kan det locka ännu fler läsare till kritiken”
Aftonbladet Kultur meddelade att alla recensioner nu ska innehålla betyg – även litteratur, konst och teater, som traditionellt inte har haft några plusbetyg i tidningen. Reaktionerna lät inte vänta på sig: ”reducerande och populistiskt” (Jenny Högström i GP), ”man ger efter för dumheten” (Josefin de Gregorio i SvD), ”blir rasande tråkig läsning” (Martin Aagård i ETC). Betygsdebattbetyg: 3/5.
Veckans ord: Nakenintervju
I SVT:s nya program ”Naken med Stina Wollter” ska konstnären intervjua och teckna av kändisar utan kläder. Först ut är artisten Molly Hammar. ”Jag hanterar mina krokimodeller som små paprikor”, sade Wollter till DN i veckan.
Veckans toppar:
Bäst just nu enligt DN:s film-, litteratur-, musik- och tv-kritiker.
Film. ”A different man”
Komplext och gåtfullt drama i New Yorks teatervärld i regi av Araron Schimberg. Hela filmlistan hittar du här.
Bok. Sally Rooney, ”Intermezzo”
Generationsrösten Rooney har skrivit en förförisk fjärde roman som återförtrollar världen. Hela boklistan hittar du här.
Musik. Nick Cave & The Bad Seeds, ”Wild god”
Gåshudsframkallande om kvardröjande sorg, i en ljusare och mer hoppfull förpackning. Hela albumlistan hittar du här.
Strömmat. ”Rivals”
Sex, skandaler och societetsintriger i denna dramatisering av Jilly Coopers sjövilda satiriska bästsäljare. Disney+. Hela strömningslistan hittar du här.
Veckans siffra: 3
Så många konserter ska ett återförenat Kent göra i vår på Tele 2 arena i Stockholm. Det blir första gången sedan bandet tog farväl i december 2016. Själva är de dock noga med att poängtera att det inte är fråga om någon regelrätt återförening – ingen ny musik, ingen turné, bara tre konserter. (Vi får väl se.)
Störningsjouren
Här är det fritt fram att gnälla över de riktigt små och obetydliga irritationsmomenten i kulturen. DN:s läsare bidrar varje vecka med sina egna anmälningar till Störningsjouren. Du når oss på storningsjouren@dn.se
Burkskratt
Nu för tiden kanske det inte handlar så mycket om komediserier på tv, som Instagramklipp i luren. De pålagda skratten, vad jag hatar dem! Hur dum tror avsändaren att jag är? Är hen osäker över sitt syfte? Varför får jag inte själv avgöra vad som är roligt? Det är nästan detsamma med filmmusik. Det var fantastiskt underbart att se till exempel se Wim Wenders ”Perfect days” utan en enda manipulerande musikton, förrän i slutscenen. Den regissören litade på sitt uttryck, och överlät känslorna helt på den som betraktade hans verk.
Erik Stenkula
Glupskt drickande
Vill göra ett tillägg till Jennys inlägg om beskrivningen av whiskeyns färg i deckare. Själv stör jag mig på att det alltid, åtminstone ofta, ska drickas så förbaskat ”glupskt” i litteraturen. Dock gäller då detta förmodligen inte den ”bärnstensfärgade drycken”.
L’Ove
Franskt uttal
Hej! Alltför ofta hörs i radio och tv hur franska personer får sina namn uttalade på engelska. Charles, George och Jean är kanske de vanligaste. Konstigt att vana talare inte klarar detta! Har de ingen som upplyser dem? Ett annat exempel: ”von” i namn ska uttalas (som i tyskan) som f, inte v. Obildat!
Suzanne Frigren, irriterad lyssnare
