Debatt: Jagromanerna
Alla vägar bär till Rom, precis som alla vägar i den samtida kulturdebatten tycks bära till en diskussion om självbiografiska romaner (Rom-aner?). Vad som förra veckan började som en kultursidesdebatt om äldre kvinnor som dejtar yngre män, har redan på slingriga stigar nått fram till samma gamla autofiktionsdebatt som tröskats om och om igen de senaste åren.
När Björn Werner i SvD byggde sin tes om kulturkvinnor med yngre män bland annat på Caroline Ringskog Ferrada-Nolis nya poesibok ”Den förlorade sonen”, svarade Eric Rosén i Aftonbladet med att angripa Werners litteratursyn: ”Trots att boken – jag har läst den – innehåller detaljer som definitivt är fiktiva eller fiktionaliserade, behandlar Werner den som nyhetstext.”
Josefin de Gregorio svarade i SvD att problemet i själva verket är att ”författarna har blivit sådana vansinniga retstickor”. Det blir allt vanligare att klassificera självbiografisk litteratur som roman – trots att många läsare vet att det handlar om författarens liv.
Eller så ligger problemet hos själva jag-litteraturen, som Mikaela Blomkvist menar i GP: den saknar mångtydighet. Det är få som i dag vågar ”göra anspråk på att framställa allt som det verkligen var”, skriver hon. Litteraturens fråga blir: ”Är mitt liv meningsfullt? Författaren ber om att bli beundrad och läsaren tilldelas en bekräftande funktion.”
För att åkalla ännu ett klassiskt talesätt: Män tänker på romarriket dagligen, men det är inget mot hur ofta kritiker tänker på jagromaner.
Veckans ord: Skärmtidsrekommendation
Folkhälsomyndigheten kom i veckan med nya rekommendationer för barns användning av digitala medier. Till exempel rekommenderas ingen skärmtid alls för barn under två år.
Veckans citat:
”Att med munnen få fatt i ordet har i ett slag blivit mig lika fåfängt som att försöka hoppa från en sten efter en regnbåge”
Författaren och programledaren Daniel Sjölin skrev i Expressen om hur han under sommaren plötsligt drabbades av afasi och inte längre kunde tala.
Veckans siffra: 8
Camilla Läckberg gör en Wahlgren, eller ska man kalla det en Parnevik, eller en Kardashian? Åtta avsnitt av realityserien ”Läckbergs”, där man får följa deckarförfattarens familj, sänds nästa vår på Viaplay. Vågar man hoppas på Skarsgårds härnäst?
Veckans toppar:
Bäst just nu enligt DN:s film-, litteratur-, musik- och tv-kritiker.
Film. ”Kinds of kindness”
Socialpsykologisk undersökning av människans ängsliga längtan efter sammanhang. Hela filmlistan hittar du här.
Bok. Andrea Wulf, ”Fantastiska rebeller. De första romantikerna”
En rafflande bladvändare om kretsen kring Goethe, Fichte och Schiller. Hela boklistan hittar du här.
Musik. Nick Cave & The Bad Seeds, ”Wild god”
Gåshudsframkallande om kvardröjande sorg, i en ljusare och mer hoppfull förpackning. Hela albumlistan hittar du här.
Strömmat. ”Sherwood 2”
Socialpolitiskt kriminaldrama i brittiska kolbältet med en lysande ensemble. Hela strömningslistan hittar du här.
Veckans störningsjour
Här är det fritt fram att gnälla över de riktigt små och obetydliga irritationsmomenten i kulturen. DN:s läsare bidrar varje vecka med sina egna anmälningar till Störningsjouren. Du når oss på storningsjouren@dn.se.
Små bokstäver
Hej Störningsjouren. Jag har länge stört mig på de mikroskopiska bokstäverna på skyltarna med exempelvis text om konstnären, framför allt på konstmuseer. Det är ju nästan omöjligt att se vad det står utan att luta sig fram och kisa. Det är ofta lite mörkt i salen dessutom. Plus att man ser lite sämre med stigande ålder. Så mycket kan det väl omöjligen störa konstupplevelsen om skylten och bokstäverna är aningen större än storlek 8.
Hälsningar, Sara
Ojämn volym
När man lyssnar på en ljudbok vill man helst inte ha fingret på volymknappen hela tiden. Men om man läser in som att man står på en teaterscen funkar det inte när man ligger i sängen eller solstolen. Viskande, skrikande, smaskande, suckande, stönande, ja alla karaktärers görande och låtande ska läsas med total inlevelse. Inlevelse är okej, men det måste funka i hörlurar. Ena sekunden hör man inget, nästa flyger man upp för att det skriks. Outhärdligt.
Dagens klageri från, Ulrica Nilsson
