Veckans debatt: Seminariet om samer
Förra helgens bokmässa i Göteborg hade Sápmi som tema och Tjállegoahte – Författarcentrum Sápmi var årets hedersgäst. På fredagen hölls ett seminarium med titeln ”Samerna. Privilegierad minoritet eller utsatt urfolk?”.
Det uppstod snabbt två läger i panelen. Kvartals kulturredaktör Ola Wong och SvD:s ledarskribent Peter Wennblad tyckte att samerna har för mycket makt. Sametingets styrelseordförande Håkan Jonsson och juristen Ánde Somby var av motsatt åsikt.
Författaren Ann-Helén Laestadius har senare vittnat i DN om hur besökare lämnade lokalen i gråt: ”Det är en skam att ha en sådan rubrik. Vilken annan folkgrupp skulle man kunna prata om på det sättet?” Bokmässans programchef Oskar Ekström svarade att det var ”väldigt tråkigt att seminariet gav upphov till så starka känslor”. Sedan har debatten rullat på.
I Kvartal upprepade Wong sin åsikt: ”Kulturvärlden måste sluta gulla med samerna” och Wennblad skrev i SvD att seminariet beskrivits felaktigt och att olika åsikter ska ses som ”en naturlig del i ett demokratiskt samtal, inte som en kränkning.”
I Arbetet tyckte Mats Jonsson att det var anmärkningsvärt att Bokmässan haft en programpunkt som ”ägnats åt att låta några av hedersgästens mest högröstade kritiker driva sin linje”. Flammans chefredaktör Leonidas Aretakis menade å andra sidan på X: ”Förlåt men om det samiska ska vara tema måste man väl kunna ha ETT samtal där alla på scenen inte tycker exakt likadant?”
Men ”ingen borde vara förvånad” över bråket, skrev Selma Brodrej i ETC. Den som följt svensk debatt borde veta att Wong och Wennblad ”är kända för att skapa kaos i offentliga sammanhang”. Inget fel med att seminariet hölls, men de medverkande måste visa respekt för varandra: ”Här har arrangörer, bokare och moderatorer ett stort ansvar.”
Veckans citat:
”Hon besannar tesen att liv och skådespeleri är ett”
Christina Schollin hyllas för sin rolltolkning i ”Fanny och Alexander” på Teater Galeasen, här av DN:s kritiker Ingegärd Waaranperä.
Veckans toppar:
Bäst just nu enligt DN:s film-, litteratur-, musik- och tv-kritiker.
Film. ”Green border”
Formsäkert och urstarkt flyktingdrama i svartvitt som utspelar sig längs gränsen mellan Belarus och Polen. Hela filmlistan hittar du här.
Bok. Bruno K. Öijer, ”Växla ringar med mörkret”
Det var tio år sedan sist men nu är en av Sveriges mest lästa och hyllade poeter åter med en ny samling. Hela boklistan hittar du här.
Musik. Foushée, ”Pointy heights”
Solig rocksteady möter indiegitarrer när amerikanskan Brittany Foushée utforskar sitt jamaikanska arv. Hela albumlistan hittar du här.
Strömmat. ”Heartstopper 3”
Den rara kärlekshistorien fortsätter, och i nya säsongen får den varmhjärtade serien en lite mörkare ton. Netflix. Hela strömningslistan hittar du här.
Veckans ord: Djävulstecken
Ebba Busch (KD) gjorde den klassiska hårdrocksgesten när hon lämnade Jimmie Åkessons bröllop – ett djävulstecken, också känt som en corna (horn på italienska). Vem som uppfann tecknet är oklart, men enligt musiktidningen NME var det förmodligen metallegendaren Ronnie James Dio som var först. Han hade lärt sig det av sin sicilianska farmor.
Veckans årtionde: 1990-talet
Oasis har återförenats. The Cure har släppt en ny, jättebra, singel. Men framför allt har 1990-talet reinkarnerats i en nyfödd baby. Det är Frances Bean Cobain (dotter till grungeikonerna Kurt Cobain och Courtney Love) som har fått barn tillsammans med Riley Hawk (son till skateboardgiganten Tony Hawk). Ingen press, lilla spädbarn, men du har potentialen att läka en hel generations tilltufsade hjärtan.
Störningsjouren
Här är det fritt fram att gnälla över de riktigt små och obetydliga irritationsmomenten i kulturen. DN:s läsare bidrar varje vecka med sina egna anmälningar till Störningsjouren. Du når oss på storningsjouren@dn.se.
Sluta applådera
När jag går på olika föreställningar på till exempel Operan eller teater gillar jag att gå in i en bubbla med det som sker på scenen. Men på senare år upplever jag att det mer och mer har utvecklats ett stup-i-kvarten-applåderande! En maffig aria/duett/dialog får många i publiken att applådera eller ännu värre tjoa, vilket leder till att bubblan spricker! Jag applåderar och tjoar gärna när det är slut, och om det var extra bra så står jag upp. Men jag tror inte att de medverkande misstycker mot att själva få behålla sitt fokus.
Lena Stengård-Hamnell
Är du okej?
Hej störningsjouren. Nu har jag fått nog! För några år sedan lade jag märke till att i främst amerikanska filmer och serier där huvudpersonen hamnat i en ”situation” tilltalas hen ofta av en motspelare med: ”Are you okay?” Det kan handla om en dialog mellan den som råkat ut för något och en annan motspelare: vid en olycka, någon har skadads, lyckats fly eller ta sig över en gräns/bro, varit nära att missa ett flyg, tåg eller fartyg, övervunnit en rädsla eller skakat av sig en mördare eller förföljare. Frågan ställs alltför ofta. Och nu är det ännu värre. Till och med i serier producerade 2024 i bland annat Storbritannien börjar detta oskick sprida sig. Undrar hur det står till med manusförfattares ordförråd.
”Variationsrikt ordförråd efterfrågas”
