När publiken gav ”The apprentice” stående ovationer i Cannes trodde filmens regissör, iransk-svensk-danske Ali Abbasi, att det skulle bli huggsexa om de amerikanska rättigheterna, trots att Trumpkampanjen hotat med rättsliga åtgärder.
Men det blev det inte.
– Precis allt har varit svårt med den här filmen. Men att det skulle bli så här tufft, det trodde jag inte, säger Ali Abbasi nu.
Till slut nappade ett mindre bolag. Tom Ortenberg, grundare av Briarcliff Entertainment kommenterade för Deadline inköpet med vass ton:
– Fegheten i korridorerna hos Hollywoods makthavare upphör aldrig att förvåna.
Filmen gick upp på biograferna i USA, där den också fick fina recensioner.
Alla var inte lika nöjda: På sin sociala medieplattform Truth social kallade Trump ”The apprentice” för FAKE och hoppades att den skulle floppa. ”Detta är billigt, ärekränkande och politiskt vidrigt”, fortsatte han, gjord för att skada honom inför presidentvalet.
Inga stämningar har ännu lämnats in.
Men de juridiska riskerna spelade sannolikt roll för distributörernas tveksamhet till skildringen av Donald Trumps unga år.
Ett annat skäl till försiktighet är ekonomiska överväganden; och motiven hänger tätt ihop.
– Förr var det bra om en film skapade kontrovers: det hamnade på tidningarnas förstasidor, medialt utrymme som skulle kostat en kvarts miljon dollar som annonsplats, säger Pete Newman, programansvarig för filmutbildningen vid New York University, och med en 40-årig karriär som producent bakom sig.
Debatt drog folk till biograferna. Nu anses samma kontroverser vara negativa, eftersom reaktionerna följer publikens politiska uppfattningar, med följden att hälften vänder biograferna ryggen.
– Ingen har råd att förlora halva publiken, säger Pete Newman.
För filmbolagen är det säkraste att försöka gira undan politiken helt och hållet, kanske satsa på kärlekskomedi, eller skräck. 65 procent av amerikanerna är trötta på politik och politisk rapportering, enligt en undersökning från Pew Research.
– Även för distributörerna kan ett politiskt laddat innehåll vara en onödig risk att ta, om de kan slippa, säger Pete Newman.
Han jämför med hur ägarna till The Washington Post och LA Times nyligen bestämt att tidningarna avstår från att på ledarplats ge sitt stöd till en av kandidaterna: det handlar sannolikt både om ekonomi, och om rädsla för repressalier.
Trump har vid upprepade tillfällen hotat att med att straffa sina motståndare om han vinner valet, genom exempelvis rättsprocesser eller indragna tillstånd.
Det betyder inte att filmer och tv-serier med politisk handling inte görs. Bland de tydligaste exemplen från det senaste året hör bland annat ”Civil war” med Kirsten Dunst, Francis Ford Coppolas ”Megalopolis”, tv-serier som ”Fargo 5” och ”Succession 4”, samt Justin Kurzels true crime-drama ”The order” där Jude Law spelar en traumatiserad FBI-agent på jakt efter en kraftigt beväpnad vit makt-sekt.
Men med lång produktionsprocess kan det vara omöjligt att förutsäga vad som blir kontroversiellt. En satirisk skildring av en auktoritär ledartyp kan, till exempel, få en laddning som inte varit avsiktlig, och otippade sekvenser som landar i ett infekterat debattklimat – som en samkönad kyss i en familjefilm, eller en feministisk skildring som den ”Barbie” bjöd på – kan ta fyr.
I USA har ”The apprentice” långt kvar till att täcka produktionskostnaderna på 16 miljoner dollar. Jämförelser har gjorts med ”Reagan”, en film som visserligen sågades av recensenterna, men som gick upp på betydligt fler biografer och drog in 4,7 gånger så mycket pengar under den första helgen.
Också marknadsföringen av ”The apprentice” stötte på patrull när tv-kanalerna ABC och CBS nekade till att sälja reklamutrymme i samband med presidentvalsdebatterna.
– När man släpper en kontroversiell film, en som ingen annan vågar ta i, måste man vara orädd. Filmindustrin är inget för veklingar. Jag söker inte efter debatt, men jag duckar inte för den. Jag håller på med film för att jag älskar det, och jag älskar film som utmanar människor, säger Tom Ortenberg till Screen.
Han har varit med förr, bland annat med ”Spotlight”, om övergreppen i katolska kyrkan, en film som vann en Oscar för bästa film, och Michael Moores ”Fahrenheit 9/11” 2004, om elfte september.
Men Pete Newman tror också att intresset för ”The apprentice” har med annat att göra.
– Visst är ”The apprentice” välgjord, men den innehåller egentligen inget nytt. Att Roy Cohn var en skitstövel vet vi, och vi vet vad som händer sedan. Dessutom är det som pågår i USA här och nu betydligt mer extremt än det som händer i filmen. Folk är utmattade.
Men nya överväganden beror inte heller enbart på ett förändrat politiskt klimat, betonar Newman och pekar på den större krisen för amerikansk filmindustri. De vanor som uppstod under pandemin har inte släppt, och medför att stora grupper inte längre går på bio. Den långvariga strejken i Hollywood i somras slog hårt mot många bolag, och strömningstjänsterna (med Netflix i spetsen) tycks effektivt ha punkterat den traditionella filmindustrins affärsmodell.
– Los Angeles just nu är som Detroit 2009: en industristad som smälter ihop. Just nu blir inte ens de filmer gjorda som tidigare varit en självklarhet att göra.
Det utbildningsprogram Newman sjösatt ger därför studenterna dubbla examina, i film och ekonomi.
”The apprentice” har haft svårt att nå biodukarna även utanför USA, och ibland har en premiär villkorats av omklippning och censur, berättar Ali Abbasi:
– Jag har aldrig varit med om något liknande, även från länder som inte brukar censurera film. Från Indien, Singapore, Japan kommer frågor som ”vi vill ta bort tio minuter, ok?” Är ni inte kloka, säger jag: tio minuter?! Aldrig i livet.
I andra länder, som Förenade Arabemiraten och Kuwait, kommer den inte att visas alls, som det ser ut. Men Ali Abbasi ser debatten som ett tecken på att skildringen hamnat helt rätt.
– Jag är stolt och tror att filmen kommer att leva länge. Folk kanske vill vänta några dagar, se den efter valet i stället. Beroende på hur det går.
Lyckade Trump-filmen ”The apprentice” har en hinna av klibbig smuts
Ali Abbasi: ”Man måste ge sig in i skiten om man vill röra om i den”
