I ”Vi kommer snart hem igen” från 2018 berättade Jessica Bab och Peter Bergting om Förintelsen i form av en tecknad serie, som nominerades till Augustpriset. Då dominerade bilderna. Nu är Jessica Bab tillbaka med en ny och betydligt mer textrik bok.
”En flickas krigsdagbok” handlar om Vera, som växer upp i en judisk familj i centrala Stockholm. Hon har precis börjat i skolan när andra världskriget bryter ut. Det är den 1 september 1939. Veras mamma cyklar direkt hem från jobbet när nyheten når henne. Senare samma kväll berättar mamman för Vera om hur alla bilar plötsligt stannade mitt i gatan, hur människor samlades kring de bilar som hade radio för att lyssna på nyhetsutsändningarna.
När det blir läggdags snurrar den sjuåriga flickans tankar i rasande fart: Vad kommer att hända med oss? Kommer den där arga gubben på radion komma hit också? Blir det krig här? Vera har fler frågor än mamma har svar. ”Jag vet faktiskt inte. Jag vet att det inte är krig här nu”, säger mamman. Hon lyfter på gardinen, ber Vera titta ut och se efter själv. Allt är lugnt och tyst utanför lägenhetens fönster. ”Ikväll händer det inget mer. Sov nu”, fortsätter hon.
En nära skildring av ett vardagsliv som trots allt pågår, men som i krigets skugga innehåller rädsla, iskalla klassrum, skyddsrumsövningar och ransonering
Ovissheten och oron inuti Vera mildras något. Ändå ska den prägla varje dag – och varje sida – i hennes dagbok de kommande åren. ”En flickas krigsdagbok” bygger på samtal och intervjuer med verklighetens Vera Sundberg (född Sisefsky) och utspelar sig mellan 1939 och 1945. Det är ett vittnesmål, åttio år efter andra världskrigets slut. En nära skildring av ett vardagsliv som trots allt pågår, men som i krigets skugga innehåller rädsla, iskalla klassrum, skyddsrumsövningar, ransonering, mörkläggning och en stark vilja att hjälpa de som har det sämre än en själv. Civilkuraget vibrerar mellan raderna. Vera och hennes vänner engagerar sig på alla sätt de kan. De virkar filtar till finska krigsbarn, står på stan med insamlingsbössor, odlar potatis på skoltid och skänker av sin veckopeng.
Det är lågmält och lärorikt, om vartannat.
Ändå tar det ett tag att vänja sig vid berättelsens form. ”En flickas krigsdagbok” har dagbokens dokumenterande drag, men återges i tredje person. Allt medan den allvarsamt nedtonade skildringen av den växande flickans blick på sig själv, sin omgivning och Hitler kombineras med historiska, koncisa faktanedslag.
Även i bilderna får allvaret leda. Ida Björs illustrationer är sparsamt precisa. Uttrycksfulla men också infogade i skarpt dragna linjer, som skapar historisk agens. Det är en estetik som andas 1940-tal men som också manar fram stora känslor med små medel. Ida Björs har öga för de stunder då glädjen tar över. Som när Vera och hennes bästis Ulla-Britta susar genom parken på varsin cykel. Med en fart och en lycka som tycks tillräcklig för att upphäva tid och rum.
Läs mer av DN:s barnboksbevakning
