När Malin hade satt sig i bilen slog oron till. Två veckor tidigare hade hon gjort en abort som lett till komplikationer och nu behövde hon akutvård. Sjukhuset i Sollefteå var närmast men saknar akutkirurgi. Hon tvingades istället att åka tio mil till Sundsvall. Det var mars och vinterväglag.
– Jag var rädd för att få en störtblödning mitt ute i ingenstans och inte överleva resan, säger hon.
Malin heter egentligen något annat. På grund av traumat som händelsen ledde till, vill hon inte ställa upp med namn och bild. Hon vill dock berätta om riskerna med långa avstånd till vård i den norra landsändan.
Förra året genomfördes cirka 35 400 aborter i Sverige. Av dessa var 76 procent hemaborter. Det vill säga en abort där första dos ges på sjukhuset och den andra tas hemma.
För att avbryta en graviditet krävs alltid ett besök på sjukhus i Sverige. I norr är en stor del av vården ofta koncentrerad till de större sjukhusen vid kusten. Kvinnor kan därför tvingas resa uppemot fyra timmar för att göra en abort eller få hjälp vid komplikationer.
Forskning från USA har visat att stora avstånd till abortkliniker leder till högre kostnader, sämre psykisk hälsa, mer akutvård och fördröjd vård.
I Sverige finns ingen forskning på avstånd till abortvård.
– Det är ett starkt fokus på förlossningar och det är en viktig fråga som ska belysas. Men abortsökande har varit osynliga i debatten, säger Sara Galfvensjö, som studerat global hälsa vid Uppsala universitet.
Hon skrev i våras sin masteruppsats om kvinnors upplevelser av långa avstånd till abortvård i norr. Uppsatsen är ”ett skrap på ytan” säger hon och menar att det krävs en större studie för att kunna dra tydliga slutsatser.
De åtta kvinnorna som Sara Galfvensjö intervjuade vittnade om beroendet av ett socialt nätverk för att ta sig till aborten. Bland annat på grund av graviditetsillamående, oro för att köra själva och risken för akuta komplikationer.
Fixandet och hemlighetsmakeriet kring resan försvårade dessutom en redan tuff situation. I ett fall övervägde en av kvinnorna att avstå aborten på grund av det.
Det fanns även en oro för att komplikationer efteråt kunde leda till hälsofarliga situationer, på grund av stora avstånd till akutvård.
– Generellt förutsätter man nog att abortvården i Sverige fungerar bra och att den är tillgänglig för alla, säger Sara Galfvensjö.
– Tyvärr är det mycket skam- och skuldkänslor kring abort. Om ingen frågar kommer berättelserna inte fram.
Malin är en av dem där aborten inte gick som planerat. Hon hade tidigare drabbats av hyperemesis gravidarum, en svår form av graviditetsillamående som lett till sjukhusvistelser. En till graviditet var inget alternativ. Men efter aborten fortsatte hon att må illa.
– Jag ringde till sjukhuset i Sundsvall, men de sa att det var normalt att kräkas mycket när man har hyperemesis.
Hon förklarade att vid tidigare graviditeter hade hon mått bra direkt efter förlossningen. Nu var det annorlunda. Men vården bad henne att avvakta. Då hon inte blev sjukskriven, släpade hon sig till jobbet.
– Min kollega sa, ”Nu ringer du Sundsvall och kräver att få komma in. Du kan inte sitta här och spy i en papperskorg”.
Malins man fick köra henne tio mil till sjukhuset. Där konstaterade läkare att det fanns rester kvar efter aborten och hon opererades akut.
– Det var jobbigt att vara långt bort från min familj. Min man hade åkt hem för att ta hand om barnen. Att vara kvar helt själv gav mig dödsångest.
– Innan han åkte bad jag honom säga till barnen att jag älskar dem.
I en statlig utredning som presenterades i våras, föreslås att medicinska aborter ska kunna göras helt i hemmet utan sjukhusbesök och med hjälp av telemedicin. Kvinnor kommer då att ha videosamtal med vårdpersonal och slippa resa.
Men det är inte säkert att det kommer hjälpa de som bor allra längst bort, förklarar Josefine Kourtopoulos. Hon är specialistläkare i gynekologi och obstetrik samt processledare för abort på region Västerbotten.
När en graviditet avbryts behöver kroppen göra sig av med det som finns kvar i livmodern. Ju längre graviditeten har pågått, desto mer vävnad finns att stöta ut. Det kan innebära en ökad risk för blödningar.
– Bor man långt ifrån en sjukvårdsinrättning, kan det dröja innan kvinnan är på plats för adekvat vård. Abortvård ska vara tryggt och säkert oavsett om det utförs på sjukhus eller i hemmet, säger Josefine Kourtopoulos.
Nu ska forskare vid Karolinska institutet, KI, för första gången undersöka hur och om avstånd påverkar abortvården i glesbygd. Studien startar i höst och är ett samarbete med forskare i Skottland, Kanada och Australien. Den kommer att bygga på intervjuer med kvinnor och personal, samt en analys av registerdata och en granskning av journaldata.
– Medicinsk abort under första tre månaderna av graviditeten är mycket säker och effektiv, men vissa kvinnor kan ändå behöva vård efteråt, säger Amanda Cleeve, barnmorska och docent i global hälsa.
Blödning och smärta är de vanligaste komplikationerna. Och även om det sällan blir farligt, menar Amanda Cleeve att avståndet till vården kan spela roll.
– Kan man bo hur långt bort som helst? Hur påverkar avstånden hur vården agerar? Det vet vi inte då ingen har forskat på detta tidigare, säger hon.
Amanda Cleeve tror att forskningen prioriterat att studera avstånd till förlossningsvården eftersom det är mer riskfyllt än aborter. Forskarna på KI har även planer på ytterligare en studie, men där saknas finansiering.
– Om vi får pengar vill vi undersöka hur vården kan anpassas så att kvinnor slipper ta ledigt, resa långt och förlora inkomst. Det är viktiga aspekter att undersöka, säger Amanda Cleeve.
På baksidan av huset hemma hos Malin och hennes familj finns en röd, liten timrad stuga. Där har Malin satt ut en ljung i kruka, i somras stod här en vas med nyplockade blommor. Det är hennes minnesplats för barnet som aldrig blev.
– Det är en stor sorg. Vi ville ha barnet men kunde inte behålla det på grund av min sjukdom, säger hon.
Tillsammans med en kurator har hon bearbetat traumat efter komplikationerna vid aborten. I dag mår hon bättre. Hon är tacksam för att hon hade sin man som kunde skjutsa henne till akuten i Sundsvall.
– Hur gör man om man bor här, är ung och inte vill berätta för någon? Men man ska inte behöva vara beroende av närstående för att kunna få vård.
