När jag glider in bakom den svarta mörkläggningsgardinen på Hammer Museum för att se Lap-See Lams nya soloutställning är det som att träda rakt in i en annan värld – storstadens stök är som bortblåst och det känns som jag befinner mig femhundra meter under vattnet.
Rakt fram blinkar två stora stiliserade ögon i mörkret. Dovt drömsk musik flödar från alla håll i ”Tales of the Altersea”, namnet både på utställningen och den 10-kanaliga videoinstallationen. Den är tonsatt av Linus Hillborg och Marlena Salonen, med berättarröst av Bruno Hibombo, och ställdes ut första gången 2023 på Portikus i Frankfurt. Nu visas den för andra gången i USA.
Ögonen blinkar till och blir strålkastare som lyser upp siluetterna av två flickor, utklippta ur papper och satta på pinnar. Från detta vecklas det ut en berättelse om dessa flickors undervattensäventyr, mot ett skeppsvrak som skuggspel över rummets fyra väggar och golv.
För mig som besökare finns det bara en plats för att ta in verket i sin helhet och det är i mitten, sittande på den svarta luddiga mattan som täcker golvet. Jag får vrida på huvudet för att följa bilderna som dansar över väggarna.
Flickorna träffar på olika karaktärer inspirerade av kinesisk folktro och mytologi: sagans onda ande Hunger, människofisken Lo Ting, den enorma fågeln Da Peng, en gråtande kejsare, bläckfiskar och bebisar med lösa lemmar – men det är svårt att följa det kronologiska narrativet.
Det är lättare att läsa sig till vad som händer än att hitta historien i bilderna, trots att en berättarröst ibland bryter in. Men jag störs inte av svårigheten att hänga med i berättelsen. Att planlöst flyta runt i Lap-See Lams sagoland ger istället en lite magisk känsla.
Hennes lek med skalan gör att man ibland känner sig svindlande nära berättelsen, som när en drakes fjäll rasslar förbi längs väggen och man plötsligt känner sig väldigt liten. Eller som när en av flickorna faller från väggarna, ner över golvet, och det verkligen är som att befinna sig mitt i ett mörkt hav, där upp är ner och ner är upp.
Precis som i tidigare verk arbetar Lap-See Lam även här med det kantonesiska kulturarvet, migration och mer specifikt Floating Sea Palace, den mytomspunna kinesiska båtrestaurangen som blev nöjespark och på olika sätt har figurerat i alla konstnärens verk sedan 2022.
Läs mer: ”Vi är alla passagerare på drakskeppet”
I ”Tales of the Altersea” fortsätter hon sitt arbete med skuggspelet, ett traditionellt sätt att skildra kinesisk folklore som nådde Europa genom imperialistiska handelsförbindelser. Men ibland löses de analoga dockorna upp i pixlar, som ett sätt att påminna om att bilden av den andre, och av historien, alltid är fragmenterad och konstruerad, att information går förlorad i översättandet.
Verket är som starkast i mötet mellan ny teknik och traditionella berättarformer. Även om Lams personliga historia som uppvuxen i Sverige med Honkong-kinesiska rötter fördjupar förståelsen för hennes konstnärskap, så behövs ingen biografisk läsning för att verket ska fungera.
Lap-See Lam fortsätter att övertyga med sitt fenomenala sätt att totalt omsluta betraktaren i en berättelse som på samma gång är personlig och universell.
Läs mer: Lap-See Lam får DN:s Kulturpris 2021
Läs mer: Storartat allkonstverk av Lap-See Lam
