Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Enligt finansminister Elisabeth Svantesson (M) är riksdagsvalet ”en folkomröstning om höjda skatter”. Formuleringen är provokativ men det stämmer att skiljelinjerna om de offentliga utgifternas storlek, och därmed om skatterna, är ovanligt klara inför årets val. Särskilt M, L och C har föreslagit skattesänkningar, medan MP, V och S vill ha skattehöjningar för att finansiera ökade utgifter.
Att som väljare bilda sig en klar uppfattning om vad olika politiska majoriteter kan betyda för skatterna och de offentliga utgifterna är dock inte lätt.
På Tidösidan har Moderaterna de tydligaste ambitionerna om skattesänkningar. Deras vallöfte är ”5000 kronor mer i plånboken i månaden” för en tvåbarnsfamilj genom främst ytterligare jobbskatteavdrag. Liberalerna vill halvera den statliga inkomstskatten. Sverigedemokraterna betonar i stället ”lägre skatt på el och fortsatt låga skatter på drivmedel och livsmedel” men utan preciseringar.
Socialdemokraterna går i huvudsak till val på förslagen i budgetmotionen för 2026. Den innebar 27 miljarder kronor högre utgifter än regeringens budgetproposition, med finansiering genom främst bankskatt, avtrappning av jobbskatteavdraget för höginkomsttagare och högre skatt på stora ISK-innehav. V och MP låg i sina budgetmotioner betydligt högre än S i fråga om utgifter och skatter. De föreslog till exempel även högre statsskatt på stora arbetsinkomster. Båda partierna vill också beskatta mycket rika högre.
Att rakt av summera samtliga skatteförslag från S, V och MP är rimligen en dålig prognos för vad en majoritet för dem skulle betyda. Men det är sannolikt med bankskatt, avtrappning av jobbskatteavdraget och högre ISK-beskattning, eftersom alla de tre partierna har sådana förslag. Högre marginalskatt på stora arbetsinkomster är också troligt, eftersom S aktualiserat en ”beredskapsskatt” på höga inkomster för att bidra till försvarets finansiering.
Det ligger i sakens natur att det är svårt att bedöma utfallet av de förhandlingar mellan partierna som krävs efter valet. Däremot borde partierna göra mycket mer för att skapa klarhet om sina egna förslag.
Det är emellertid osannolikt att S, V och MP får majoritet i riksdagen. Antagligen krävs också C för det. Men det är svårt att förutspå skattepolitiken vid ett eventuellt sådant fyrpartisamarbete, eftersom Centern har ett omfattande skattesänkningsprogram med såväl lägre skatt på arbetsinkomster för låg- och medelinkomsttagare som lägre arbetsgivaravgifter.
Det ligger i sakens natur att det är svårt att bedöma utfallet av de förhandlingar mellan partierna som krävs efter valet. Däremot borde partierna göra mycket mer för att skapa klarhet om sina egna förslag.
• Enligt Socialdemokraterna innebär deras förslag att nio av tio får mer pengar i plånboken. Beräkningarna beaktar emellertid inte att den föreslagna bankskatten sannolikt övervältras på bankkunderna genom större marginaler mellan ut- och inlåningsräntor. Därför är påståendet missvisande.
• S, V och MP räknar med att ett avtrappat jobbskatteavdrag ger ökade skatteintäkter på drygt 4,5 miljarder kronor. Men siffran tar inte hänsyn till att den höjning av marginalskatten som blir följden kan antas leda till en betydande minskning av arbetsinkomsterna enligt tidigare studier. Detsamma gäller för andra ökningar av de högsta marginalskatterna.
• Enligt Centern skulle deras föreslagna skattesänkningar skapa 150 000 nya jobb och ge 45 miljarder i skatteintäkter. Det är häpnadsväckande siffror som presenteras helt utan redovisning av de bakomliggande kalkylerna.
• Elisabeth Svantesson förklarade på en pressträff tidigare i augusti att Moderaternas skattesänkningsförslag ska finansieras genom besparingar på runt 70 miljarder kronor. Dessa omfattar effektivisering av den statliga förvaltningen och offentlig upphandling, arbetsmarknadsreformer som ska minska arbetslösheten samt åtgärder mot bidragsfusk. Det är dock omöjligt att bedöma realismen i detta på basis av bara några powerpointbilder.
Nederländerna är ett intressant exempel på hur väljarna skulle kunna få hjälp. Där är det kutym att partierna frivilligt låter en oberoende statlig analysmyndighet utvärdera deras ekonomiska valprogram.
• KD föreslår ett höjt barnbidrag med 750 kronor per månad. Ebba Busch har varit inne på att det kan betalas av att matmomssänkningen endast är tillfällig. Men det är förstås snurrigt att först införa en tidsbegränsad ofinansierad skattesänkning och sedan se utlöpningen av den som finansiering av en – permanent – utgiftsökning.
• Sverigedemokraterna vill behålla den sänkta matmomsen, åtminstone på basvaror. Regeringen har tillsatt en utredning om differentiering av livsmedelsmomsen. Det vore önskvärt med mer tydlighet från alla partier om deras syn på de studier som visat att lägre matmoms är ett ineffektivt sätt att stödja låginkomsthushåll.
Sammanfattningsvis presenterar partierna i valrörelsen en rad siffror på effekterna av sina förslag vars realism väljarna omöjligt kan bedöma. Nederländerna är ett intressant exempel på hur väljarna skulle kunna få hjälp. Där är det kutym att partierna frivilligt låter en oberoende statlig analysmyndighet – Centraal Planbureau, närmast motsvarande en hybrid mellan Finanspolitiska rådet och Konjunkturinstitutet – utvärdera deras ekonomiska valprogram.
Kanske borde Sverige ta inspiration av detta för att få mer ordning i valdebatten. Som det nu är kan partierna påstå lite vad som helst om både sina egna och andras förslag. Det är inget som stärker demokratin.
Läs mer:
Lars Calmfors: Trump våldför sig på principerna som byggde USA
Annika Ström Melin: Omvärlden har missförstått vad som hände i Ceuta – Sverige gick i fällan



