Medarbetarna arbetar febrilt med att spika upp Lars Lerins stora akvareller på väggarna i Konstakademien i Stockholm. Dagen före var en stor del av hängningen av den nya utställningen klar. Men under natten fick hans gallerist Angelika Knäpper en bättre idé om hur de skulle placeras, så nu är det bråttom för att få upp allt till fredagens öppning för allmänheten.
Målningarna som behövde flyttas, och nu möter publiken direkt när den stiger in i salen, går i öknens och utfrätta fotografiers färger – guldockra, sandsten, sepia …
När Lars Lerin en dag fick ögonen på ett gammalt fotoalbum på en auktionssajt förstod han direkt att han hade hittat en skatt – en ny motivkrets.
Albumet som innehöll fotografier från en okänd mans bildningsresa genom Europa till Egypten i början av förra seklet. Lars Lerin vet inget om vem mannen på bilderna är men hans namn och fotoalbumets titel är tryckt på pärmen: John Carlson, ”Resan till Egypten”, 1904.
De bleka bilderna är klassiska turistbilder från Egypten; pyramider, sanddyner, lokalbefolkning, guider och kameler. Men har man dagens massturism för ögonen är bilderna märkligt tomma på människor, nästan som när turistmålen tömdes under pandemin.
– När jag såg fotografierna tänkte jag med en gång att de ju redan är som små akvareller. Jag kände att jag skulle kunna hålla på med de här bilderna i flera år. Det såg så himla vackert ut, och färgskalan var en helt annan än jag var van vid. Det har varit ganska mycket blått och mörkt ett tag. Nu fick jag tvinga in mig i ett annat ljus.
Han pekar på de soldränkta motiven där ljuset är så starkt att det på sina håll övergår i pappersvitt. Men sedan pekar han på fotografierna som i flera fall har svartnat närmast kanterna, kanske av ålder, kanske för att det starka ljuset läckt in i kameran.
– Det här passar ju så bra för mig, så här målar jag ofta också. Man har ju sin egen färgskala i huvudet, säger han och visar på de hotfullt stålblå himlarna som ruvar vid horisonten även i det soliga Egypten.
Förutom de närmare tjugo nya bilderna baserade på fotoalbumet visar Lars Lerin även de senaste årens verk; med motiv från exempelvis Värmland, Kiruna och Lofoten.
Blir det då helt plötsligt lättare att man som konstnär hittar en ny motivkrets? Börjar inspirationen flöda mer än vanligt? Nej, inte för Lars Lerin.
– Jag har ju min dagsrutin. Varje dag ser det ungefär likadant ut. Det är några timmar på förmiddagen och några på eftermiddagen. Jag lämnar barnen, sedan målar jag under dagen och hämtar barnen och sedan ska de i väg på någon idrottsaktivitet på kvällen. Jag behöver inte ha så mycket äventyr.
På senare år har den flitige konstnären också blivit en tv-personlighet. På SVT Play visas hans senaste tv-serie, ”Lerin på äldreboendet”. Där målar han tillsammans med äldre, dementa personer för att undersöka om det är ett sätt att nå tillbaka till minnen från förr. Men just nu är det lugn och ro och inga tv-produktioner som väntar.
Vi bläddrar i fotoalbumet. Han pekar då och då på en bild utan att säga något.
Blir du färdig med en särskild motivkrets efter ett tag?
– Ja, till slut blir jag trött. Efter några år. Men jag kan inte lämna helt heller, jag går tillbaka och ser om jag kan hitta något nytt. Så går det i cirklar. Nu har jag bläddrat i albumet, så nu har jag lust att börja igen.
Fakta.Lars Lerin
Lars Lerin är född 1954 i Munkfors, Värmland. Han är bosatt i Karlstad.
Han är gift med Manoel ”Junior” Marques Lerin och har fyra barn.
I Karlstad driver han också konsthallen Sandgrund tillsammans med kommunen. Där visas främst hans egen konst och andra konstverk ur hans egen samling.
Lerin har en lång rad utställningar bakom sig, både i Sverige och internationellt. Han har också gett ut ett femtiotal böcker.
Utställningen på Konstakademin visas till och med den 8 mars.
Läs mer: SVT ger insändare i DN rätt – gör om ”Lerin på äldreboendet”
