Lars Norén skildrar en dödsdömd med stor varsamhet

Det är ett mordfall av den typ som brukar dyka upp i oändliga, amerikanska dramadokumentära tv-serier. En av serierna heter ”Deadly women” och just kvinnliga mördare brukar vara populära i true crime-genren eftersom de självklart sticker ut. Särskilt tragiskt blir det i fallet Lisa Marie Montgomery. Det handlar i grunden om det mest specifikt kvinnliga som finns, nämligen barnafödande och moderskap. Och om en annan vanligt förekommande kvinnlig erfarenhet: manliga övergrepp.

Lisa Montgomery dödades den 13 januari 2021 med en giftinjektion och blev därmed den första kvinna att avrättas efter beslut av en federal domstol sedan 1953. Det var under Donald Trumps sista dagar som president och han hade av allt att döma bråttom med att få en del avrättningar genomförda, för Montgomery var inte den enda att hastigt föras till dödskammaren under de dagarna. Montgomery hade hoppats att försvarets överklagande skulle dra ut till dess att Biden blev president. Överklagandet byggde på att hon inte kunde anses vara fullt tillräknelig vare sig före, under eller efter det att hon begick brottet.

Det var i december 2004 som Montgomery ströp 23-åriga Bobbie Jo Stinnett i dennes hem och skar ut det åtta månader gamla foster hon bar på. Hon hann åka hem och möta sin troskyldiga make, ta en kopp kaffe och prata med den lokala prästen, och sjunka ner framför tv:n därhemma innan polisen dök upp och hämtade henne. De hade analyserat hennes mail, som hon växlat med offret för att komma överens om en tid att träffas för ett hundköp.

Lars Norén fascinerades av fallet. Han skrev i sin sista publicerade dagbok från 2021 om hur han höll på med en roman om tragedin. Hur han tvekade om huruvida han skulle skriva den. Överraskande nog kom han så långt i arbetet att han önskade att prosatexten skulle publiceras efter hans död. Hans redaktör sedan många år, Gunilla Sundén, och kollegan Daniel Pedersen har nu följt denna önskan, och i dag utkommer ”En liten roman”.

Detta är ett ämne han vill närma sig varsamt, av respekt för den levande kvinnan i dödscellen.

”Jag tänker alltmer på en berättelse, så ohygglig att jag inte vet om den går att skriva”, meddelar Lars Norén i sin dagbok den 12 november 2020. Men det gick. Och att det är en ohygglig berättelse står ju helt klart. Norén har här inte den attack han brukar ha i sin prosa, dikt och dramatik. Han skriver i dagboken att han inte har klart för sig varför han ibland använder ett ”hon” och ibland ett ”jag” i berättelsen. För en läsare i efterhand känns det klarare. Detta är ett ämne han vill närma sig varsamt, av respekt för den levande kvinnan i dödscellen. Så han rör sig försiktigt utom och inom men håller sig ständigt i hennes närhet.

Det är få adjektiv, klarögt om än ibland lätt förvirrat, sakligt som något repeterat vid otaliga förhör och psykologiska sessioner. Grundmaterialet kommer från tidningsartiklar och någon tv-dokumentär men för Norén är detta ett mycket personligt ärende, det står helt klart. Lisa Montgomery är en bestialisk mördare, men det är ett under att hon fortfarande är människa. I cellen minns hon hur styvpappan sålde eller gav henne åt sina många polare. Hur de ibland kissade på henne efteråt. Hur mamman slog och slog med allt hon kunde komma åt. Hur systern hämtades av socialen men att de lämnade henne kvar att härda ut. De medfödda hjärnskadorna till följd av moderns alkoholism.

Hon vet allt det där, men med en nästan slö och disig insikt. Kanske har det att göra med medicinerna hon får genom dörrluckan. Ibland hoppas hon på att få slippa döden, men det är ett hopp med väldigt liten och tunn röst. Hon vet bara att alla hatar henne, medan allt hon vill är att leva utan rädsla och osäkerhet. Barmhärtighet, låter Norén henne tänka: att en gång få känna barmhärtighet.

Kanske är det så man ska läsa ”En liten roman”. Som Lars Noréns försök att långt bort från cellen i Fort Worth skriva barmhärtighet åt henne. Han ägnar alltmer tid i den sista dagbokens sista anteckningar åt att grubbla kring Montgomerys öde och romanen. Han kontaktar UD och utrikesministern för att be dem vädja för henne. I den allra sista dagboksanteckningen – den 20 december – skriver han att legat i mörkret och formulerat ett brev till henne. Han har också funderat på att resa till Texas för att hälsa på henne.

Men Lisa Marie Montgomery avrättades den 13 januari 2021, efter en del turer som slutligen gav vid handen att hon enligt domstolen varit vid sunda vätskor när hon begick sitt brott. Lars Norén avled två veckor senare, i sviterna av covid-19.

Läs fler texter av Jonas Thente och fler recensioner av aktuella böcker i DN Kultur.