En riktigt bra samhällsanalys identifierar, genom tolkning av historien, mönster som är så allmängiltiga att de kan hjälpa oss att förstå vad som komma skall.
Marshall Berman skrev 1982 att förändring är varje samhälles kärna. I marknadsekonomier är det inte bara produktion och konsumtion som ständigt förändras, utan också värderingar, traditioner och normer. Titeln på Bermans bok – ”Allt som är fast förflyktigas” – är hämtad från Karl Marx. Citatet fortsätter: ”allt heligt profaneras och människorna blir slutligen tvungna att se sin livssituation och sina ömsesidiga förbindelser med nyktra ögon.” Marx hävdade att allt kan förändras, ingenting är säkert, ingenting är heligt, och inte ens de mest respekterade delarna av samhället är immuna mot marknadsekonomins framfart. I slutändan, hävdade han, tvingas också människor att inse att deras ställning, ideal och relationer är formade av ekonomiska krafter.
Utvecklingen i USA är helt i linje med Marx analys och profetia. Det vi nu ser är rena attacker på det vi trodde var stabilt och fundamentalt, såsom de demokratiska värderingar som USA, enligt egen utsago, velat skydda och bevara genom militära interventioner runt om i världen. Men på den amerikanska hemmaplanen pågår nu flagranta angrepp på de demokratiska grundpelarna.
Åtgärderna som vidtas är tvivelsutan fascistoida. Valutfall har inte accepterats. Rättsväsendet destabiliseras genom repressalier mot enskilda advokater. Trump säger oförblommerat att han inte kommer att acceptera ynka fyra år vid makten. Journalister hotas, misskrediteras och hånas. Yttrandefriheten respekteras inte, ord som ”mångfald” och ”inkludering” är bannlysta på platser som får statlig finansiering. Idén om armlängds avstånd inom kulturen är puts väck då Trump själv tagit plats som styrelseordförande för USA:s nationalscen Kennedy Center for Performing Arts. Bibliotek beordras att rensa ut böcker och Smithsonianmuseerna har fått order om att göra sig kvitt ”olämplig ideologi” – ekot från det tyska 1930-talets så kallade degenererade konst är öronbedövande.
Det finns nu ingen plats för nyanser, distinktioner eller språklig precision avseende universitetens agerande
Universiteten är under massiv attack. De utmålas explicit som den önskade samhällsordningens fiender. Finansiering dras in, forskningsanslag hålls inne och hot om aggressiv beskattning duggar tätt.
Trumpadministrationen framhåller wokeismen som skäl för repressalierna. De kulturbärande institutionerna har låtit sig politiseras, de har inte hållit antisemitismen stången och åsidosatt meritokratiska principer till förmån för sådant som klass, kön, hudfärg, sexualitet och etnicitet. Yttrandefrihet har inte rått, akademiska grundprinciper har svikits. Straffet är motorsågsmassakrer och rivningskulor. Det finns nu ingen plats för nyanser, distinktioner eller språklig precision avseende universitetens agerande. Attacken är fullskalig och målet tydligt. De ”maniska marxistiska” institutionerna skall skjutas i sank och ersättas av ett digitalt, garanterat wokefritt universitet.
Den skada som redan åsamkats universiteten är sannolikt irreparabel. Prestigefyllda universitet har anställningsstopp, studenter vid toppskolor för statsvetenskap och internationella relationer går ut i total arbetslöshet som ett resultat av nedmonteringen av statsapparaten. En knapp fjärdedel av världens länder är på Trumps svarta lista, studenter från dem vågar inte åka hem på loven och inga nya studenter kan rekryteras därifrån. Kraftigt ifrågasatta universitetsutbildningar som dessutom kostar miljoner i studieavgifter ter sig sannolikt mindre attraktiva för presumtiva studenter och därmed minskar universitetens intäkter ytterligare.
I en enkät i Nature anger 75 procent av amerikanska forskare att de överväger att emigrera
Akademiska superstjärnor som Timothy Snyder, Jason Stanley och Marci Shore har redan flyttat från Yale till Toronto. Vetenskapen är internationell och telefonerna går nu varma till Europa. I en enkät till post-docs angav 78 procent att deras forskning är hotad eller kommer att bli försenad. I en enkät i Nature anger 75 procent av amerikanska forskare att de överväger att emigrera. Snart sagt varje institution vid Cambridge och Oxford får förfrågningar från amerikanska kollegor om möjligheter att komma dit. Vrije Universiteit i Bryssel välkomnar nu amerikanska akademiker som känner sig hotade och Aix Marseille i Frankrike har avsatt 150 miljoner kronor för samma ändamål. Än så länge har inget program sjösatts i Sverige. Lönenivåerna i Sverige är annorlunda än i USA, men nydisputerade akademiker i ett land med utraderad akademisk frihet, decimerade forskningsanslag och anställningsstopp har nu Sverige på näthinnan.
Sverige skulle kunna agera opportunistiskt och locka till sig kompetens på en nivå som vi inte kunde attrahera bara för några månader sedan. Man kan också hävda att vi har en moralisk skyldighet att stå emot de amerikanska fascistoida vindarna och erbjuda en akademisk fristad.
Det är ett perspektiv, som för att vara trovärdigt, kräver att vi tydligt cementerar den akademiska friheten i Sverige. Det vill säga rätten att självständigt välja forskningsfrågor, metoder och publiceringskanaler, fritt från politisk ideologisk eller kommersiell påverkan. I dag har denna frihet inte ett tillräckligt starkt skydd, och vi har sett politiska beslut i gråzonen, som plötsliga avslutanden av finansiering till utvecklingsforskning och hastiga styrelseförändringar. Enskilda forskare har utsatts för hot, hat och utfrysningar. Det behövs nu en bred och blocköverskridande bekräftelse på att den akademiska friheten ska skyddas. Förslagen från Akademiernas kommitté för mänskliga rättigheter bör regeringen skyndsamt ta till sig.
De senaste månadernas utveckling har varit nådastöten för Francis Fukuyamas inflytelserika tes att den liberala demokratin, med fria marknader och rättstatsidéer skulle vara den slutliga formen för samhällens organisering.
I stället verkar Marx ha haft rätt: allt fast förflyktigas och allt heligt profaneras. Ett som är säkert är att inget är för evigt. I det rivningsarbete av västvärldens fundament som nu pågår måste vi hålla spridningseffekten stången. Historien kanske inte upprepar sig, men rimmar, som Mark Twain uttryckte det. Därför är den rätta tiden att stärka den akademiska friheten exakt precis just nu.
Läs mer:
Josefin Olevik: Mina vänner undrar om inbördeskriget kommer till Cape Cod
