– Det är klart att när cheferna frågar om man vill följa med till Milano är det en underbar fråga att få. OS och Melodifestivalen är på något sätt de sista lägereldarna, säger Lars Granqvist om det som väntar i februari.
– Idrott engagerar och någonstans vill vi att det ska bli en framgång för Sverige för då mår vi lite bättre.
Det är full fart i Mall of Scandinavia, men Granqvist vet ett lugnt hörn där vi slår vi oss ner.
Vi träffas för att prata om OS-minnen, och med samma engagemang som när han först fångade radiolyssnarna bjuder han på ett antal anekdoter.
Men vi hinner också med en hyllning till det ”finaste han vet”.
Hade Lasse Granqvist skrivit den här texten hade han säkert börjat med det som hände i Salt Lake City 2002.
Med sin otroliga tajming hade han insett att när man berättar en historia måste man börja med ögonblick där det bränner till.
Trots det väljer vi att börja från början.
1988 klev Lasse Granqvist in på Radiosportens redaktion som praktikant från Journalisthögskolan. Samma år avgjordes både vinter-OS och sommar-OS.
När 100-metersloppet avgjordes i Seoul var det natt i Sverige. I kontrollrummet samlades alla som jobbade, Granqvist hade då ett OS-vikariat, för att följa storfavoriten Ben Johnson – som sedermera åkte fast för dopning.
Men när startskottet gick började det ”klippa” i kommenteringen, och ord försvann.
– Så det blev jättekonstigt, berättar Granqvist och återberättar delar av referatet.
– Vi var ju alldeles ”vad händer, vad händer”, och kollade direkt med teknikern i Seoul om de hade bandat, men eftersom de hade hört det kristallklart hade de inte gjort det.
Referatet skulle likväl sparas för framtiden.
– Det loppet som finns kvar i arkivet på Sveriges Radio tror jag är 6,2 sekunder. Så det är världens snabbaste 100 meters race, säger Granqvist och ler.
Vinter-OS i Albertville 1992 blev hans första OS på plats, efter att några år tidigare ha blivit fast anställd. Tillsammans med experten Lars-Gunnar ”LG” Jansson, som var hans radarpartner i många år, kommenterade Granqvist hockeyn.
I slutet av november i år avled Lars-Gunnar Jansson, 84 år, efter längre tids sjukdom. När Lasse Granqvist vandrar längs minnenas allé nämns ”LG” återkommande och alltid med varm röst.
– 1991 gjorde vi VM i Finland tillsammans, så vi hade börjat hitta våra rutiner för vad vi behövde göra för att förbereda oss. Vi var med på varje träning och värmning. Det spelade ingen roll om det var en tidig match. Även om de hade istid 08.00-08.45, och de enda fyra som var med på isen var de som inte skulle spela, var vi där.
Samma år avgjordes sommar-OS i Barcelona där Lasse Granqvist kommenterade fotbollen. Sverige förlorade kvartsfinalen mot Australien och Tomas Brolin knäskadades.
– Efter matchen gick jag ner för att vänta in Brolin – som var den store stjärnan – för att förhoppningsvis göra en intervju. Landslagsläkaren Janne Ekstrand kom ut och sa att Brolin egentligen inte ville snacka, men att han kunde tänka sig att prata med mig. Fast då fick jag vänta till de andra hade gått.
Lasse Granqvist ler lite snett och säger:
– Vad taskig man var då.
Granqvist ställde sig lite vid sidan om de andra, och en efter en droppade kollegorna av.
– Till slut fick jag en intervju med honom, och minns jag rätt var TT också med. Vi var iallafall inte ensamma om det, vilket var helt okej eftersom man ju har en bra relation med de flesta kollegor.
När intervjun var över var Lasse Granqvist tvungen att gå tillbaka till kommentatorspositionen för att skicka intervjun till Stockholm.
– Då hade det gått så lång tid att de hade släckt ner arenan (gamla Camp Nou). Det var becksvart. När jag kommer upp till vår position möter jag Ralf Edström (dåvarande expertkommentatorn) som är på väg ner för de extremt branta läktarna. Jag ser inte först att det är han utan tänker: är det ”arenans egna vaktdjur” som kommer för att säga åt mig att jag inte hade där att göra. Och Ralf är alldeles skärrad och undrar vart jag hade tagit vägen, och varför jag hade lämnat honom.
I det totala mörker som rådde gick det sedan inte ens att skicka intervjun, utan de fick åka till radio- och tv-kontoret för att göra det.
– Så var livet utan mobiltelefoner med en ficklampa i, säger Granqvist och ler.
Då är vi då framme vid vinter-OS i Salt Lake City 2002.
– I gruppspelet mot Kanada spelade Sverige den bästa hockeyn som jag har sett Tre Kronor spela i ett mästerskap. Det var helt obegripligt bra hockey, och Sverige stod för den. Något som drog på förväntningsdelen megamycket.
I kvartsfinalen ställdes Sverige mot Belarus, eller Vitryssland som det fortfarande hette då.
– Inför kvartsfinalen gjorde jag och LG ett inslag där vi bara pratade om semifinalen, och vilka Sverige skulle få där. Först som avslutning minns jag att vi ungefär sa ”och så påminner vi om kvällens kvartsfinal mot Vitryssland”.
– Det var en monumental underskattning också av oss, och då lärde vi oss att vi ska passa oss för att säga att något är klart.
För det som inte kunde hända hände. Vitryssland vann med 4–3.
– Sedan blev det ett väldigt liv om kommenteringen från den matchen, och det tog lång tid innan jag orkade lyssna på den.
Stormen dröjde ett tag. Inledningsvis var det snarare tvärtom. Många var nöjda med att Granqvist som han själv uttrycker det ”var förbaskad och skällde ut laget”.
– Men kvällen efter sände Rapport ett inslag. Först pratade de om krigen i världen, svältkatastrofer och liknande. Sedan sa de typ ”och nu går vi till sportens värld, så här lät det i Sveriges Radio i går när Sverige förlorade en hockeymatch” – och då kom mitt referat.
– Det innebar att en mängd icke idrottsintresserade också hörde det, och då smällde det till. E-post var ganska nytt då, men det fanns.
– Jag fick ett mejl från en kvinna som om jag minns rätt hette Eva. Hon jobbade med barn med adhd, och skrev i mejlet om självkontroll. Hon skrev att hon hade hört mitt referat och undrade vad jag tyckte hon skulle säga till barnen hon jobbade med.
– Den tog, för vad ska du säga?
– Vi hade litet kontakt efter det för det var en typ av replik eller kritik som verkligen fastnade på ett annat sätt än när någon skriver ord som ”gaphals”.
Till slut lyssnade Granqvist igenom vad han egentligen hade sagt. Han kunde då identifiera tre saker som stack ut mer än andra, och som kunde diskuteras.
– Jag säger att det här är det största svenska idrottsfiaskot sedan Japan 36, och ”Japan 36” är helt odefinierat. Vad var det då? Jo, Sverige spelade en fotbollsmatch i Berlin-OS mot Japan som Sverige förlorade, och Sven Jerring som kommenterade den sa ”japaner, japaner”. Men att säga som jag gjorde förutsatte att lyssnaren visste vad det var, och det kan du inte utgå från.
– Sedan sa jag att svensk ishockey skämmer ut sig på den internationella scenen. Ett starkt ordval och sannolikt inte sant, men det fanns en bärighet i det.
– Det sista jag sa var ”att jag skäms som svensk idrottskommentator att sitta och kommentera den här skiten”. Det var helt ”out of line”. Vad jag tycker är helt ointressant. Så det var inget bra av mig.
Efter matchen ringde han hem.
– Min mamma som svarade var oerhört irriterad och sa ungefär ”hur kan du – med den uppfostran som du har fått – sitta i Sveriges Radio och bete dig på det här viset inför hela svenska folket, du borde skämmas.”
– Då rasslade det till i luren när farsan ryckte till sig den och sa ”lyssna inte på henne grabben, du gjorde ett kanonjobb”.
– Det visar på något sätt hur olika åsikter det fanns om min kommentering.
Granqvist anmäldes till Granskningsnämnden för att han ”uttryckt sig nedlåtande om svenska medborgare i tjänst i utomlands”.
– Vilket formellt sett kanske inte var fel för det jag sa var inte direkt upplyftande, men ärendet frikändes redan på tjänstemannanivå.
Han lyfter fram det fina stöd han fick av Radiosportens dåvarande nyhetschef Annika Greder Duncan.
– När du sitter i ett direktsänt ögonblick måste du klara av att formulera dig så att du kan stå för det. I dag hade jag valt ett annat språkbruk, och framför allt ett annat tonläge. Men jag står för det som var då.
– Det har funnits roligare, men kanske inte mer lärorika ögonblick.
Hur bra är du överlag på att gå tillbaka och lyssna eller titta på det som du har gjort?
– Det är det bästa tipset som du kan ge till en ung som är ny i branschen, men tyvärr lever jag inte som jag lär.
– Ofta beror det på att jag har levt med inställningen att så fort ett jobb är gjort börjar man blicka mot nästa. När man lämnar arenan efter en match, särskilt när du är på en turnering, är det viktigaste att du har klart för dig var du ska göra i morgon. När ska du gå upp, resa, printa dina dokument och sätta dig med dina färgpennor och markera vad som är viktigt?
– Sedan har jag under hela min karriär försökt leva efter mottot att jag ska vara lite bättre i morgon än vad jag var i dag. Vilket på många sätt också kan skapa en något jobbig situation, även om det med rutin och erfarenhet är lite lättare. Men i grund och botten innebär mottot att du inför varje match måste börja klättra upp på förberedelsestegen, och förutsättningarna är hela tiden nya.
Stormen efter Salt Lake City bedarrade, och vardagen tog vid. Lasse Granqvist reste runt i Sverige och världen och kommenterade hockey och fotboll.
2013 fick han Stora Journalistpriset med motiveringen: ”För att han med engagemang, kunskap och säregen musikalitet får oss alla att känna och förstå vad som händer på planen”.
Samma år hade stora förändringar skett i hans yrkesliv, men innan vi kommer dit avslutar vi med minnen från hans tolfte raka OS i London 2012.
När tid fanns tog han tunnelbanan till centrala London och tittade på musikaler.
– Det var en perfekt avkoppling. Skådespelarna är otroligt professionella – där har du också det där med att du varje gång när du kommer till jobbet förväntats vara det bästa av dig själv.
– Är du med i ”The Phantom of the Opera” kan du inte komma till jobbet och säga att du har ont i huvudet, och någon annan får sjunga istället. De som är i salongen har kanske köpt biljetter för ett halvår sedan. Då kan det ju inte stå en gäspande gubbe eller gumma på scenen. Det funkar inte utan du måste vara absolut max varje gång.
– Det där tycker jag är så fascinerande, och också hur de ger energi till varandra.
Den 30 december 2012 kom beskedet att Lasse Granqvist skulle lämna Radiosporten. Efter att i drygt tio år kombinerat radio- och tv-jobb, sedan i början på 2000-talet var han frilans, ville han satsa på tv fullt ut. Sedan dess har han för TV4:s räkning bland annat varit kommentator under stora fotbollsmästerskap och programledare för ”Hockeylördag” samt diverse fotbollssändningar.
I och med att fyran tidigare inte haft rättigheterna till OS såg det därför länge ut som om London 2012 skulle bli Granqvists sista OS.
– Väljer du den sidan av yrket som är rättighetsdriven måste du acceptera att rättigheter kommer och går, svarar Granqvist på frågan om han saknat OS-pulsen.
Men så öppnades plötsligt dörren till en comeback. SVT köpte tillbaka OS-rättigheterna från och med vinter-OS i Milano 2026, men var beredda att sälja bort en del. TV4 hoppade på tåget, och det var då den där frågan till Lasse Granqvist om att åka till Milano kom. Under OS kommer TV4 och SVT att dela på hockeyn.
– Det ska bli fenomalt härligt att få se de bästa hockeyspelarna på samma is i en turnering som är allt.
I allt det stora finns något som är ännu viktigare för Lasse Granqvist – nämligen den svenska idrottsrörelsens betydelse i ett bredare perspektiv.
– Jag älskar idrottsrörelsen, och svenskt idrottsliv. Jag älskar den här medlemsägda föreningen och den ideella grundstrukturen. Jag tycker att det är bland det finaste vi har.
– En vanlig helg är det samling i hällregnet klockan sju på morgonen vid den lokala bensinstationen. Fyra-fem bilar med föräldrar är redo att köra när barnen kommer dit med sin innebandyklubba eller vad de nu bär på. De kör sedan genom hela stan för att spela en match 2×20. Eller ta de som står i fiket i en idrottshall en helg, någon annan har kanske bakat bullar, och så vidare. Det är ingen som pratar om det här, men det är något som vi ska värna otroligt starkt om.
– För mig är det därför märkligt att idrottsfrågan inte får en högre prioritering. Tillgänglighet till hallar, eller anläggningar över huvud taget, är för mig en sådan sak. Jag säger inte att det är en dunderlösning för alla problem, men det kan vara en resurs.
Läs mer
OS-arenan kan bli klar tre dagar före hockeypremiären
