Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
För bara några år sedan hade man trott att det var ett skämt: Jimmie Åkesson som huvudtalare på en regeringskonferens om antisemitism i Jerusalem.
Fram till helt nyligen var den israeliska linjen enkel, man hade inga kontakter med partier eller politiker med nazistisk bakgrund. Men i politiken numera överträds som bekant röda linjer oftare än i en gammal gympasal, och på Likudregeringens konferens högtidlighölls Förintelsens minnesdag i år i sällskap av ett helt gäng extremhögerpartier. Yad Vashem, Israels myndighet för Förintelsens hågkomst, hade däremot inte fått någon inbjudan att tala.
I sitt anförande fokuserade Åkesson på hotet mot judar från muslimer, vilket kanske inte förvånar. När han intervjuades av DN efteråt gick han ännu längre och påstod att han aldrig under sin uppväxt stött på antisemitism: ”Jag har aldrig någonsin stött på en vanlig svensk som är antisemit.”
Nu vet vi förstås inte vilka Åkesson ser som ”vanliga svenskar”, men det här är ändå ett häpnadsväckande uttalande.
Bara under 2025 valde två sverigedemokratiska riksdagsledamöter att avgå, för två sinsemellan orelaterade nazistskandaler.
Jimmie Åkesson gick själv med i Sverigedemokraterna 1994. Partiledare då var Anders Klarström, som bland annat dömts för att ha mordhotat den populäre tv-profilen Hagge Geigert och kallat honom ”ditt jävla judesvin”. Klarström, som varit aktiv i nazistiska Nordiska Rikspartiet, talade öppet om hotet från den judiska världskonspirationen. I Sverigedemokraternas vitbok, som kom i somras, kan man läsa att det fram till i mitten av 90-talet var vanligt att sverigedemokrater också var med i både Nordiska rikspartiet och den nazistiska våldsrörelsen VAM – Vitt ariskt motstånd.
Kanske träffade Åkesson ändå aldrig någon antisemit i det parti han valde att engagera sig i, men för alla andra framstod partiet på precis det sätt som det beskrivs i vitboken: som en samling skinnskallar med enstaka inslag av mer eller mindre belevade salongsrasister.
Men det är ju så länge sedan, och förresten har Åkesson bett om ursäkt för antisemitismen i partiet! Det är sant, men om han nu hävdar sig aldrig någonsin ha stött på den kan man undra hur ärlig den ursäkten var. SD:s nazistproblem tog heller inte slut på 90-talet.
Bara under 2025 valde två sverigedemokratiska riksdagsledamöter att avgå, för två sinsemellan orelaterade nazistskandaler. Göran Hargestam hoppade av i somras, efter att Expressen avslöjat att han hade idolbilder på Hitler och en tidigare partikamrat berättat om ett helt rum hemma hos Hargestam med nazisthjälmar och hakkorsflaggor. Några månader tidigare avgick Daniel Lönn efter avslöjanden från Expo om att han gillat grov antisemitism på sociala medier. Lönn uteslöts senare ur partiet.
Sedan har vi andra partiprofiler, som Björn Söder som med en klassisk antisemitisk trop har hävdat att George Soros ”drar i trådarna” på EU-politiken. Eller partiets starke man i västsverige, Jörgen Fogelklou, som enligt säkerhetsexperter som talat med Aftonbladet med största sannolikhet ligger bakom ett Flashback-konto som bland annat hävdat att ”juden är roten till allt ont”.
När de sverigedemokratiska gästerna i Jerusalem skulle gå en guidad tur på Förintelsemuseet efter antisemitismkonferensen instruerade stabschef Linus Bylund sina partikamrater att hålla ordning på ansiktsdragen: ”Det är ändå viktigt att tänka på hur man ser ut, att man inte råkar skratta”. Typiskt sånt som behöver sägas i ett parti där partiledaren aldrig stött på någon antisemitism.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Hissar Ebba Busch vit flagg i energifrågan?
DN:s ledarredaktion: Ukraina lider, men kan vinna det här kriget
