Aldrig mer! Det var så vi brukade tala om Förintelsen. Länge, länge.
Första gången som ordet ”Auschwitz” nämns i Dagens Nyheter är den 20 augusti 1943. Nyheten är att ”hundratals franska kvinnor” deporterats till Tyskland: ”Samtliga dessa kvinnor är internerade i koncentrationslägret i Auschwitz”, kan reportern berätta.
Sedan är det ganska tyst. Men dagen efter befrielsen av Auschwitz för 80 år sedan, den 27 januari 1945, är nyheten ute: ”Beryktat koncentrationsläger taget”, skriver DN. ”Flera av de beryktade ’likfabrikerna’ fanns inom detta väldiga läger, varifrån det ansågs utsiktslöst att undslippa med livet.”
Vad man inte visste var omfattningen, det dödsindustriella komplex som låg bakom ”likfabrikerna”. När det rullades upp under efterkrigstiden var reaktionen länge självklar: Aldrig mer! Ingen antisemitism. Inget syre till det hat som ledde till att sex miljoner judar, upp till 500 000 romer och mängder av slaver, homosexuella och funktionsnedsatta blev Förintelsens offer.
De stora sociala medierna är avfyringsramper för naket judehat och världens rikaste man gör Hitlerhälsning.
Men nu? Den 12 januari skrev rasismforskarna Tobias Hübinette och Christer Mattsson på DN Debatt om den ”blindhet inför antisemitiska uttryck” som präglar delar av den svenska antirasistiska rörelsen. Inte bara misstänkliggörs forskare som vägrar ta avstånd från kriget i Gaza, det kommer också påståenden om att medier och politiker i väst styrs av ”sionister” – en klassisk antisemitisk myt.
Hübinette och Mattsson konstaterar: ”Antirasismen bryts i två delar. En vänsterinriktad där kampen mot rasism är fortsatt viktig, men där det finns en blindhet inför antisemitismen. Och en högerinriktad, där kampen mot antisemitism blir närmast helt överordnad, ibland med syftet att demonisera muslimer eller araber i allmänhet.”
Där står vi i dag, på Förintelsens minnesdag. Polariseringen sönderfräter hela debatten. De stora sociala medierna är avfyringsramper för naket judehat, världens rikaste man gör Hitlerhälsning och innan han hunnit sänka armen börjar hans miljoner fans backa honom. Samtidigt maler judehatet på i spåren av Israels krigföring, redan samma dag som Hamas terrorangrepp på civila israeler exploderar uttrycken av antisemitism.
”Aldrig mer!” har övergått till ”Aldrig mer?”
”Hur var det möjligt”, frågade vi länge, som om hatet var något frikopplat från oss och vår tid. Nu märker vi varje dag hur det var möjligt.
Frågan vi måste besvara är i stället hur det är möjligt att stoppa.
Läs mer:
Amanda Sokolnicki: Brunsmeta inte en heilande man!
Lisa Magnusson: Dominique Pelicot dömdes till 20 års fängelse – hans dotter fick livstid
