Donald Trumps parti kommer inte tillåta honom att göra vad han vill, hävdar New Hampshires avgående guvernör Chris Sununu i en intervju med Politico. Sununu, frekvent republikansk kritiker av den tillträdande presidenten, pekar på att Trumps kandidat, Matt Gaetz, inte kommer att bli justitieminister.
”Det här är inte den ondskefulla diktatur som liberala medier påstod att det skulle bli”, slår han fast.
Gaetz stoppades dock inte för att de republikanska senatorerna vägrade acceptera en person som sprider lögner om valet 2020 och vill använda justitiedepartementet för att jaga presidentens motståndare. Utan på grund av välbelagda anklagelser om sexbrott mot en minderårig.
Vad man däremot kan hålla med Sununu om är att en märklig känsla av normalitet sänkt sig över USA sedan valet. Men det har lite att göra med vad Trump sagt och gjort – eller hur hans partikamrater förhållit sig till det.
Den tillträdande presidenten har hotat med strafftullar, hånat Kanada och gjort anspråk på Grönland. Bland dem han vill se i sin regering finns Pete Hegseth – också anklagad för sexbrott, dock inte mot minderåriga – Putinmegafonen Tulsi Gabbard och vaccinskeptikern Robert Kennedy Jr. Tilltänkta för i tur och ordning uppdragen som försvarsminister, underrättelsechef och hälsominister.
Kanske ryker någon mer än Gaetz. Men så ersattes han också av lojalisten och valförnekaren Pam Bondi.
Det lugn som har infunnit sig har i stället att göra med förlorarsidans beteende. Kamala Harris erkände sig besegrad. Joe Biden bjöd in vinnaren till Vita huset för att diskutera maktöverlämningen. För första gången på fyra år är det ingen som ifrågasätter valresultatets legitimitet.
Demokratins allra heligaste princip – att medborgarna i fria val utser sina ledare – skulle vältas, och den skulle göra det inom ramarna av grundlagen.
Saker och ting förefaller med andra ord vara mer som de brukar. Men skenet bedrar.
På dagen för fyra år sedan stormades Kapitolium av en mobb uppviglad av Donald Trump. Syftet var att stoppa kongressen från att godkänna valresultatet.
Attacken den 6 januari är vad som lämnat starkast avtryck från valet 2020. Flera personer dog. Huliganerna bar med sig en snara ämnad för vicepresident Mike Pence. Allt skedde framför kamerorna. Agerandet var uppenbart utomrättsligt. Flera av dem som dömdes för sin inblandning kommer nu att benådas av Trump.
Men det var ändå bara kulmen på en två månader lång process för att ändra valresultatet. Den började med grundlösa anklagelser om fusk. Den fortsatte med telefonsamtal till ledande politiker i Georgia för att få dem att tippa utfallet i delstaten i Trumps favör. I Michigan och Arizona gjordes försök i samma anda.
Till skillnad från stormningen av Kapitolium handlade det om ett agerande som var ämnat att falla inom konstitutionens ramar – som Högsta domstolen skulle kunna slå fast som lagenligt. Samma högsta domstol som i somras deklarerade att Trump har immunitet mot att åtalas för åtminstone delar av sitt agerande.
Demokratins allra heligaste princip – att medborgarna i fria val utser sina ledare – skulle vältas, och den skulle göra det inom ramarna av grundlagen.
Inför det senaste valet preparerades marken för ett nytt försök. Påståenden strösslades ut om att valfusk väntade. Trumpallierade försökte ta kontroll över nyckelpositioner på valmyndigheterna i vågmästarstaterna.
Känslan av normalitet är en konsekvens av att endast ett partis kandidat följer andra regler än demokratins. Och att det är han som om två veckor svärs in som president.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: S vill tävla med Tidöpartierna om att vara minst ”woke” – hur smart är det egentligen?
DN:s ledarredaktion: Vetenskapen sviker inte – vilka fantastiska framsteg väntar 2025?
