Det är snart 125 år sedan Joseph Conrads kortroman ”Mörkrets hjärta” kom ut i bokform. Med sin skildring av de bisarra grymheter som begicks under råvarujakten i den belgiska kungen Leopold II:s privata koloni ”Kongostaten” blev boken en viktig appell mot kolonialismen och för de centralafrikanska ländernas kommande självständighet.

Men suveräniteten var aldrig någon garanti för fred. För 30 år sedan pågick folkmordet i Rwanda. Efter det följde det som kom att kallas ”Afrikas världskrig”, då ett flertal stater gick ihop med Rwandas nya ledare för att driva bort Kongos (dåvarande Zaires) diktator Mobutu Sese Seko från makten. Han hade spillrorna av den regim som genomfört folkmordet skydd.

Det här är händelser som i dag är en bakomliggande faktor till det krig som nu rasar i Demokratiska Republiken Kongo.


I bakgrunden finns, precis som under kung Leopolds skräckvälde, råvaror.

Konflikten är ett mischmasch av olika statsarméer, gerillaförband och etniska grupper. Huvudpart är den Rwandastödda rebellstyrkan M23, som tagit för sig stora områden i östra Kongo, bland annat de två större städerna Bukavu och Goma.

Även Uganda stöttar M23 och sägs, liksom Rwanda, ha reguljära trupper med i striderna.

Situationen kompliceras av det gamla etniska såret från 1990-talets inbördeskrig och massakrer i Rwanda. M23 leds av tutsier och regimen i Rwanda motiverar sin inblandning i konflikten med att man vill trygga regionens tutsier från hutustyrkor.

Men i bakgrunden finns, precis som under kung Leopolds skräckvälde, råvaror. Östra Kongo är rikt på bland annat guld och coltan, en av alla dessa sällsynta mineraler som används i våra telefoner.

M23 har enligt FN lagt beslag på flera gruvor i området. Stora mängder mineraler förs sedan till Rwanda, varifrån de skeppas till bland annat amerikanska företag.

I detta ser den kongolesiska regeringen nu en möjlighet. Financial Times berättar om hur den har tagit kontakt med Washington för en möjlig ”deal”: Washington ska stötta den kongolesiska regeringen – träning av och materiel till landets armé önskas – mot att USA får tillgång till Kongos sällsynta mineraler.

Nästan ständigt i skugga av andra konflikter i andra delar av världen vore ett större amerikanskt – och för den delen europeiskt engagemang – välkommet.

Men knappast av ytterligare en aktör endast med ögon för mineralerna.

Läs mer:

Susanne Nyström: När började de finska töntarna äga Sverige i allt?

Lisa Magnusson: Efteråt infinner sig frågan – har jag fallit offer för sektpropaganda?

Share.
Exit mobile version