Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Miljardärer, miljardärer, miljardärer. Allt från dyra lägenheter till otillräckliga investeringar i järnvägen är deras fel – och de stjäl pengar från barn och äldre, hörs det från vänsterröster.
I december 2025 ville Nooshi Dadgostar (V) införa en ny skatt på superrika. Partiet hade inga förslag på hur den skulle utformas – men många tyckte att det lät lite coolt. Sedan föreslog Miljöpartiet en förmögenhetsskatt för Sveriges miljardärer, och beräknade att den skulle kunna dra in 50 miljarder kronor om året (DN 27/4). Därtill har Socialdemokraternas Reformistförening, ungdomsförbund och studentförbund tagit ställning för en… miljardärsskatt.
Inspirationen är fransk: hela den svenska vänstern har ätit ur handen på den trendiga ekonomen Gabriel Zucman, och hans nya modell för att taxer les riches.
USA är ett varnande exempel på vad som kan ske när starka kapitalintressen infiltrerar politiken
Sveriges 5 000 rikaste hushåll betalar ungefär hälften så mycket skatt som snitthushållet, beskriver han, Marius Ring och David Seim (DN Debatt 6/8). Ekonomtrions förklaring är att merparten av bolagsvinsterna aldrig realiseras – utan återinvesteras i tillgångar som aktier och fastigheter. Därför betalar de mest välbemedlade sällan någon hög skatt på vare sig kapital eller arbete.
Det är förstås bekvämt att kunna skylla alla problem på 5 000 superrika hushåll – och att hävda att allt kan lösas med en miljardärskatt. Men är det så enkelt?
Inte riktigt, menar ekonomen Daniel Waldenström. I en debattartikel skriver han att det är oseriöst att inkludera orealiserade värdeökningar i inkomsten, eftersom sådana beräkningar vilar på osäkra värderingar och tveksamma antaganden (SvD 8/8). Och Svenskt Näringsliv framhåller att resurser hos ett bolag inte ska förväxlas med ägarnas personliga inkomster (DN Debatt 10/8).
Då hamnar saken i ett annat ljus. I en ny rapport visar Waldenström att Sveriges skattesystem – i motsats till den bild som nu sprids – redan är tydligt progressivt: höginkomsttagare och förmögna betalar mest i skatt. Den procent med högst inkomster från arbete och kapital betalar cirka 35 procent i skatt, medan den fjärdedel med lägst inkomster beskattas med cirka 16 procent.
En gång i tiden hade Sverige en förmögenhetsskatt. Men den avskaffades, bland annat eftersom flera miljardärer flyttade utomlands
Rika svenskar bidrar till välfärden och skapar jobb. Samtidigt ska man ta allvarligt på riskerna med ett fåtal superrika personer. All form av maktkoncentration – såväl statlig som privat – medför risker. Och USA är ett varnande exempel på vad som kan ske när starka kapitalintressen infiltrerar politiken.
Men Sverige är inte USA.
Det behövs en seriös och nyanserad diskussion kring både miljardärer och Sveriges skattesystem – gärna med historisk förankring.
En gång i tiden hade Sverige en förmögenhetsskatt. Men den avskaffades, bland annat eftersom flera miljardärer flyttade utomlands. Nu vill alltså flera partier till vänster införa en ny förmögenhetsskatt – på just miljardärer. Det kommer inte att bli någon mirakelkur den här gången heller.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Sätt stopp för Tidöpartiernas familjesplittring
DN:s ledarredaktion: ”Småhus” är politikernas nya favoritord – men de glömde tomten
