Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
I tisdags firade Brexit 10-årsjubileum, eller det var åtminstone tio år sedan själva folkomröstningen när 51,9 procent av britterna röstade för att lämna EU. Initialt var det oklart exakt hur mycket som skulle förändras, men några månader senare slog dåvarande utrikesministern och en av de ledande brexitörerna Boris Johnson fast att Brexit betydde Brexit och att alltihop skulle bli en ”Titanic-mässig succé”.
Isbergen var dock redan då fullt synliga. Och även om farhågorna från dem som motsatte sig ett brittiskt EU-utträde viftades bort som skräckpropaganda så var de, har det visat sig, plågsamt korrekta.
Enligt en stor studie har Storbritannien efter de här tio åren mellan 6 och 8 procent lägre bnp än om man hade stannat kvar i EU. Sysselsättningen är 3-4 procent lägre och investeringarna hela 12-13 procent lägre. Samtidigt har inte minst matpriserna ökat på grund av nya handelshinder.
Bara 30 procent tycker i dag att Brexit var bra, medan dubbelt så många säger att det var dåligt
Andra studier visar något mindre dåliga siffror, men om riktningen är enigheten total. Britterna ville ”ta tillbaka makten över sitt land”, men priset blev en sämre ekonomi för både enskilda och nationen som helhet.
Det här har människor förstås märkt. Bara 30 procent tycker i dag att Brexit var bra, medan dubbelt så många säger att det var dåligt. Hela två tredjedelar säger att EU-utträdet haft en negativ effekt på deras egen hushållsekonomi.
Brexit är dock inte det enda problemet för den brittiska ekonomin. Ända sedan finanskrisen 2007 har landet sackat efter andra jämförbara länder, med högre nivåer av både inflation och räntor, och lägre tillväxt. Reallönerna har stagnerat och nödvändiga investeringar har uteblivit samtidigt som boendekostnaderna har skenat.
Eftersom politikerna inte förmått anpassa utgifterna har statsskulden nästan tredubblats som andel av bnp, från 36 procent 2007 till 94 procent i dag. Av de samlade offentliga utgifterna går mer än 8 procent till räntor.
Den brittiska ekonomin är lite som om man slog ihop dagens svenska problem, med stora investeringsskulder i allt från infrastruktur till försvar, med våra problem från 90-talet med skenande statsskuld och höga räntor
Den brittiska ekonomin är lite som om man slog ihop dagens svenska problem – med en betydande investeringsskuld inom såväl infrastruktur som försvar – med våra problem från 90-talet med skenande statsskuld, höga räntor och sjunkande valutakurs. I Sverige hjälptes vi dock av att exportindustrin gick som tåget, delvis på grund av den svaga kronan. Och där är vi tillbaka vid Brexit igen. Att i ett sådant läge välja att gå med i en handelsunion, som vi gjorde, ger väldigt mycket bättre förutsättningar än att lämna och segla vidare ensam.
Det är heller inte bara den brittiska ekonomin som gått på grund. Den mest omedelbara effekten efter omröstningen då för tio år sedan var en dramatisk ökning av den öppna rasismen. Till och med personer som pratade walesiska attackerades som ”utlänningar”.
Den mest omedelbara effekten efter omröstningen då för tio år sedan var en dramatisk ökning av den öppna rasismen
Invandringsmotståndet hade varit en viktig del av kampanjen för att lämna EU och strax innan folkomröstningen mördades labourparlamentarikern Jo Cox av en högerextrem man som upprepade Brexitslagord medan han knivhögg henne till döds. En FN-kommitté konstaterade att del av ansvaret för den 42-procentiga ökningen av hatbrott låg hos politiker som eldade på sådana stämningar.
Och det har bara blivit värre. Brexitförespråkaren Nigel Farage har alltid haft motstånd mot invandrare som huvudfråga och leder i dag Storbritanniens största parti Reform. Han utmanas numera till höger av mer öppet rasistiska Restore Britain, som både lockat till sig politiker från Tories och Reform och har stöd från ultrahögern. Samtidigt eggar Elon Musk på extremhögerkravaller i såväl England som Nordirland.
Brexit har alltså både lett till att folk fått det sämre och till att allt fler skyller den försämringen på invandrare och icke-vita. Boris Johnson fick rätt. Titanic-mässigt är en perfekt beskrivning.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Andy Burnham är säker på att han är en frälsare – hoppas han har rätt
DN:s ledarredaktion: Inte en sommar till – de tragiska drunkningsolyckorna måste få ett slut




