Förra veckan avslöjade Ekot att utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M), under sin tid som migrationsminister, köpte aktier i Mildef, som har försvaret som en av sina viktigaste slutkunder. Där och då pågick en förhandling om en miljardaffär. Och senare deltog hon i ett beslut om att staten skulle köpa stridsfordon 90, som Mildef är underleverantör av.
Det gynnade inte bara bolaget. Även ministerns aktier ökade rejält i värde. Och hon är nu anmäld till Konstitutionsutskottet, KU, som ska granska ärendet.
Oavsett var KU landar sätter avslöjandet fingret på problemet med att högt uppsatta politiker handlar på börsen. För även om det finns riktlinjer som säger att statsråd inte får delta i beslut där de har ekonomiska intressen – och att de bör undvika aktieinnehav som kan skapa misstankar om intressekonflikter – visar turerna kring Malmer Stenergard att gränsdragningen är svår.
I egenskap av minister medverkade hon onekligen till en affär som gynnade henne privat. Det behöver inte ha varit syftet. Men att blotta misstanken uppstår är illa nog.
Det räcker inte för en minister att följa det formella regelverket.
”Det handlar om förtroende och integritet för ministern och ytterst om förtroendet och integriteten för regeringen”, som Claes Sandgren, seniorprofessor i civilrätt vid Stockholms universitet, uttrycker saken (Omni 14/3).
Därför räcker det inte för en minister att följa det formella regelverket, vilket Malmer Stenergard framhåller till sitt försvar. Det har flera av hennes statsrådskollegor – men inte alla – insett.
Exempelvis valde både Johan Forssell (M) och Benjamin Dousa (M) att sälja rubbet och gå över till fonder när de blev ministrar. Forssell motiverade initiativet med att det annars alltid går att hitta en koppling och att han inte vill att det ska finnas några frågetecken, vilket understryker varför Sverige bör göra som Norge.
I spåren av en aktieskandal måste nu alla som ska ta plats i landets regering antingen sälja eller frysa sina innehav. En lösning för svenska statsråd, om de vill vara på börsen, blir i så fall att övergå till just fonder så att de inte själva är med och fattar aktiva beslut.
Då minskar risken för misstankar om att ministrar kan ha något annat i åtanke än Sveriges bästa när de sitter i regeringssammanträden. Blotta misstanken är illa nog.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Plötsligt är politikerna överens om försvaret – men snart måste de börja bråka
DN:s ledarredaktion: Politikerna älskade Northvolt – nu gömmer de sig bakom floskler
