Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Vad är målet med USA:s krig i Iran? Svaret har skiftat beroende på till vem och när frågan har ställts: Ibland har det talats om att få slut på ayatollorna, ibland att slå ut Irans förmåga till kärnvapen (som Donald Trump hävdade sig ha gjort redan med bombningarna förra sommaren). Men om man ska tolka amerikanska uttalanden om ”utslagen kärnvapenkapacitet” som att USA eller Israel ska få tag på Irans lager av berikat uranium tycks inte heller det målet vara inom direkt räckhåll.
Däremot är det tydligt att det saknas laglig grund för kriget. Och efter att Trump i sociala medier hotade att bomba civil energiinfrastruktur – direkta krigsbrott – krävde han åter hjälp av andra Natoländer.
Det är lätt att förstå de allierade som hittills valt att ignorera den amerikanske presidentens befallningar om att komma och fixa den oreda han skapat. Det är svårare att begripa Natochefen Mark Ruttes entusiastiska applåder för det olagliga kriget.
Rutte har lovat att resten av Nato kommer att lyda Trumps order och ställa upp för att öppna Hormuzsundet.
Rutte gick i helgen ut i amerikanska medier och hyllade Trump för anfallet mot Iran, som enligt honom var klokt och nödvändigt. Han lovade också att resten av Nato kommer att lyda Trumps order och ställa upp för att öppna Hormuzsundet.
Och visst, Europa är mer beroende av den gas och olja som går genom Hormuz än vad USA är. Det är möjligt att man kommer att komma fram till att det minst dåliga ändå är att bidra med minröjning och annat som USA saknar. Men låt oss inte glömma bort att fartygstrafiken genom sundet fungerade fram till dess att USA och Israel började bomba.
Med sina missiler mot den lilla flygbasen på ön Diego Garcia i Indiska oceanen har Iran nu också visat att de kan nå ungefär dubbelt så långt som man tidigare har trott. Det innebär att Rom, Paris och London är inom teoretiskt räckhåll.
Att vara allierad med USA brukade vara en styrka, nu ser det alltmer ut som en geopolitisk akilleshäl.
Ingenting av detta märks hos Rutte. Han ser sitt primära uppdrag i Nato som att hålla sig väl med Donald Trump, oavsett vad den senare gör. Inte bara har han kallat Trump för ”daddy”, han gör allt för att smickra den som öppet visar sitt förakt för Europa och europeisk demokrati. Tidigare i år började Rutte till och med på eget bevåg att förhandla med Trump om Grönland, över huvudet på Danmark.
Övriga Natoländer har nu förstått att Trump är ett hot mer än en allierad. Vi kan inte ha en Natochef som tror att det viktigaste i det läget är att få fortsätta att sitta i pappas knä.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Hinner ”Taco-Trump” väja den här gången?
DN:s ledarredaktion: Det är pinsamt när Simona Mohamsson säger att det handlar om sakpolitik
