Svenskt Näringsliv måste känna att regeringen spelar dem ett spratt.
Om och om igen skriker företagen efter möjligheter att åtgärda kompetensbristen. Gång på gång visar ledande politiker att de inte är intresserade av att åtgärda problemen.
När Svenskt Näringslivs chefsekonom Sven-Olov Daunfeldt talar med DN lyfter han främst två behov. Dels att göra det attraktivare att arbeta i Sverige för experter och högutbildade från andra länder. Dels att det föreslagna kravet på att arbetskraftsinvandrare måste tjäna 35 600 kronor för att få komma till Sverige dras tillbaka (24/6). Både spjutspetskompetens inom högteknologiska sektorer och restaurangpersonal behövs, och det nu.
Migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) bortser från hans argument. I stället har hon en tanke om att ifall arbetskraftsinvandrare försvinner öppnas ett jobb som en svensk arbetslös kommer kunna ta någon gång, om bidragen bara minskar och incitamenten att utbilda sig ökar.
Daunfeldts dom över ministerns politik är hård: ”Det är en helt felaktig uppfattning om hur jobb skapas på en arbetsmarknad.”
Det är just förståelse av nationalekonomi som det kokar ned till. En gammal borgerlig paradgren som har övergivits.
Tidigare brukade högerpolitiker gärna förklara för vänstern att andra inte blir fattiga för att en entreprenör blir rik. Att andra inte förlorar jobb för att någon kommer hit och arbetar. Att ekonomin inte är en paj där andra får mindre att äta för att någon annan får mer. Att pajen blir större.
Egentligen vet regeringen att näringslivet har rätt om det här.
1960 var Sveriges befolkning tre miljoner färre människor än nu. Men ökningen har inte skapat tre miljoner arbetslösa. När vi blir fler behöver fler sängar produceras, säljas, fraktas. Fler jobb leder till tillväxt och Sverige blir ett rikare land.
Egentligen vet regeringen att näringslivet har rätt om det här. I sitt Almedalstal under onsdagen konstaterade Ulf Kristersson att Sverige behöver bli ett land för ”framtidens företag” och att det kräver ”medarbetare med rätt kompetens, färre regler, mindre byråkrati, snabbare tillståndsprocesser. Inget av detta är rocket science, men även det kräver politiska beslut.”
Precis. Så varför följer Tidöregeringen hellre SD:s invandringsfientlighet än att göra det möjligt för Sveriges paj att växa? Genom att göra det spelar de inte bara Svenskt Näringsliv ett spratt, utan straffar hela den svenska ekonomin och landets konkurrenskraft. Allt i hopp om några invandringskritiska väljares röster.
Läs mer:
Susanne Nyström: Det är inte C som lämnat Alliansen – det är Alliansen som lämnat C
Erik Helmerson: En konservativ värd namnet hade skrattat ut Åkesson och Trump
Margit Silberstein: Vad har inte hänt i Almedalen, är nog den rätta frågan
