Först lättnad, sedan eufori. Det var känslan på den här sidan Atlanten – liksom bland motståndare till Donald Trump på den andra – efter att Joe Biden klivit av.
Presidenten hyllades för att han satte sitt land före sig själv, och för att han under sina år i Vita huset uträttat stordåd. Kamala Harris beskrevs som en stentuff åklagare som käkar skurkar som Donald Trump till frukost.
Demokraterna gick från splittrade till eniga på 24 timmar. Republikanernas matchplan – som gick ut på att utmåla Biden som gammal och gaggig – slogs i tusen bitar.
Det här är mer eller mindre avgjort, Trump redan besegrad, framstod det som.
Inget kunde vara mer missvisande.
Tack och lov avslutade president Biden sin kandidatur. Efter katastrofen i debatten, och efter att partikamrat efter partikamrat kastat honom under bussen, var chanserna till seger små.
Men han förtjänar också kritik för att han inte gjorde sorti tidigare. Hade Biden sagt för ett år sedan att det vid 80 års ålder var tillräckligt med ett jobb (president) och att det inte var läge att sköta två (president plus presidentkandidat) så hade Demokraterna kunnat ha en normal primärvalsprocess och där vaskat fram starkast möjliga namn.
Hoppfullhet och entusiasm ska inte underskattas, men förhoppningsvis inser Harriskampanjen att mer än så kommer att krävas för seger.
För det är knappast Harris. Ett skäl till att Biden länge inte ville stiga åt sidan var att hon var hans uppenbara tronarvinge, men hade svagare opinionssiffror.
Vad gäller Bidens tid i Vita huset har han samlat väst mot Vladimir Putin och Xi Jinping. Han har också drivit igenom ett ambitiöst klimatpaket. Men hans svårigheter i kampen med Trump beror inte bara på åldern.
Det finns ett genuint missnöje med migrationspolitiken. Samma gäller inflationen, som inte endast är ett resultat av pandemins utbudsstörningar, utan också av en mycket expansiv finanspolitik. Allt detta kommer också att hållas mot hans vicepresident.
Donald Trump har inte en mer ansvarsull ekonomisk agenda att erbjuda. Sättet han pratar om – och vill behandla – migranter är frånstötande. Expresidenten har redan försökt välta demokratin en gång. Och han ser med beundran på Rysslands och Kinas diktatorer.
Den som tittar nyktert på valets förutsättningar konstaterar ändå att han fortfarande är favorit.
Hoppfullhet och entusiasm ska inte underskattas, men förhoppningsvis inser Harriskampanjen att mer än så kommer att krävas för seger.
På den här sidan Atlanten gör vi bäst i att snabba på förberedelserna för att det värsta kan hända – att Donald Trump i januari flyttar tillbaka in i Vita huset och vänder Ukraina ryggen.
Läs mer:
Erik Helmerson: När jag ser ett meme med Kamala Harris som dansar töntigt tänker jag: ”Kul, gör Trump nu!”
Martin Liby Troein: Vi har inte sett något som liknar detta sedan 1968
