Onsdagens första besked var lugnande. Republikanerna i senaten hade valt John Thune till ledare. Trumpisten Rick Scott var chanslös.
Donald Trump har tidigare avfärdat Thune som illojal, och han betraktas allmänt som en republikan av det gamla gardet – han är för både Nato och rättsstaten.
Kanske planerar Republikanerna för att senaten ska vara den motvikt till Vita huset som konstitutionen föreskriver?
Men valet av Thune vara bara onsdagens första besked. Strax därefter berättade Donald Trump att Pete Hegseth blir hans försvarsminister.
”Pete vem?”, undrade många som inte tittar på Fox News.
Normalt går posten till en stjärnbeströdd general eller tung lagstiftare. Hegseth är mest känd för sin sin roll som högerradikal programledare. Och för att han som medlem i Nationalgardet inte fick vara med och sköta säkerheten när Joe Biden installerades som president, eftersom han på grund av ett gäng tatueringar med vit makt-koppling inte betraktades som tillförlitlig.
Donald Trump utmanar sina partikamrater i senaten – röstar de ”ja” vet han att även de är beredda att göra vad som helst för honom.
I samma veva blev det klart att Tulsi Gabbard blir chef för den nationella underrättelsetjänsten. Hon är en före detta demokratisk kongressledamot som ägnat det senaste decenniet åt att sprida rysk propaganda, samtidigt som hon tagit steget in i Trumpsfären.
Gabbard ska nu hålla i den säkerhetspolitiska briefing som presidenten läser varje morgon.
Och så rapporterades det att Matt Gaetz – kongressledamot från Florida – blir Trumps justitieminister. Han har utretts av rättsväsendet för trafficking – och undersöks fortfarande av Representanthuset, fram till att han avgick på onsdagen.
Han har lovat att rensa upp bland dem som inte hejar på presidenten både på justitiedepartementet och i FBI.
Nomineringarna ska nu godkännas av senaten. Och normalt hade varken Gaetz, Gabbard eller Hegseth haft en chans. Alla tre är uppenbart okvalificerade – valda för sin beredskap att få smuts under naglarna när Trump ska ta ett grepp om ”den djupa staten”.
Och vad är John Thunes besked?
”Senatorerna måste agera snabbt och beslutsamt för att presidentens kabinett ska komma på plats så snart som möjligt.”
Processen förvandlas i praktiken till en lojalitetsrit. Donald Trump utmanar sina partikamrater i senaten – röstar de ”ja” vet han att även de är beredda att göra vad som helst för honom.
Läs mer:
Susanne Nyström: När aktieägarna röt ifrån blev det tydligt – friskolorna får inte sätta barnen först
DN:s ledarredaktion: Israel tycks ha bestämt sig: palestiniernas lidande är oviktigt
