Det är långt från Borås till Baku. I den västgötska staden avslutar språkröret Amanda Lind på söndagen Miljöpartiets kommun- och regiondagar. Hon hade nog hellre tagit Romina Pourmokhtaris (L) plats på klimattoppmötet i Azerbajdzjans huvudstad.
Livet i opposition har sina nackdelar, men det har också gett de svenska miljöpartisterna ny energi. För första gången på ett decennium är inte MP ett av riksdagens krispartier. I den senaste DN/Ipsos-mätningen får man 6 procent, avrundat neråt. Det är luft ner till 4-procentspärren. Blicken är riktad uppåt mot Vänsterpartiet på 8.
Det här har inte uppnåtts genom frejdiga oppositionssvingar, utan genom att partiet visat upp en seriositet. Och för att det uppstått en rätt angenäm lucka, naturligtvis.
Socialdemokraterna triangulerar för fullt med Tidöpartierna när det gäller brott, straff och invandring. Nooshi Dadgostar har i sin tur gjort till sin grej att spela ner klimatpolitiken. Samtidigt visar hennes parti ständigt hur svårt det har att hålla rågången mot antisemitismen.
Det är svårt att tänka sig ett större sänke för Andersson än att släpa runt på Dadgostar. Miljöpartisterna har heller inget att tjäna på det.
Amanda Lind och Daniel Helldén har fokus på klimatet. Och de ligger samtidigt lågt i frågor där språkrören tycker annorlunda än stora väljargrupper. Natomotståndet har stuvats undan. I stället för att ställa sig på barrikaderna för att stänga de sista reaktorerna fokuserar miljöpartisterna på att det är vindkraften som ska byggas ut.
Chanserna att få representera Sverige på klimatmötet om två år är rätt goda. Men ska man göra det gäller det att hålla fast vid det pragmatiska anslaget. Och hålla avståndet till V.
Magdalena Andersson (S) uppmanas nu av vissa att ”samla laget” – också av MP.
Men det är svårt att tänka sig ett större sänke för henne än att släpa runt på Nooshi Dadgostar. Miljöpartisterna har heller inget att tjäna på det – en skarp kontrast mot V är viktig för att vinna väljare strax till vänster om mitten.
Ulf Kristersson (M) lär så klart påminna om rödgrön splittring. Men hur effektivt blir det i en valrörelse som kommer att handla om vilken ministerpost Jimmie Åkesson (SD) ska ta?
Och tvekar någon på att Magdalena Anderson klarar att vinna en statsministervotering om nuvarande oppositionspartier får majoritet? Partiet har många brister, men är det något S klarar är det att bilda regering.
I en sådan kommer Lind och Helldén troligtvis att sitta.
Det ligger inte i deras intresse att V-ledaren också gör det.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Donald Trumps skräckkabinett borde ge oss alla kalla kårar
Susanne Nyström: När aktieägarna röt ifrån blev det tydligt – friskolorna får inte sätta barnen först
