Efter många turer: Den 1 juni ska dörrarna öppnas för svensk gårdsförsäljning av vin, öl och sprit. Men för enkelt fick det förstås inte vara: reglerna i det slutliga regeringsförslaget är snäva och snåriga.
Bestämmelserna gäller varifrån druvan får komma, hur mycket gården får producera, att det måste hållas ”föreläsning” i samband med köpet… För att inte bli för nöjd med sitt eventuella inköp måste besökaren också få ”information om alkoholens skadeverkningar”.
Ja, och så ska förstås politiker, inte företagen själva, bestämma öppettiderna: 10 till 20, sedan rullas metallgardinen ner, enligt lagförslaget.
Dessa öppettider är dock alldeles för liberala för Socialdemokraterna i Stockholms stad.
”Vi ska följa Systembolagets öppettider. Det blir ingen försäljning på söndagar”, säger socialborgarrådet Alexander Ojanne till DN.
Vad är syftet? ”Att skydda barn från att växa upp i missbrukarhem, skydda kvinnor från våld och stoppa alkoholmissbrukare.”
Och det är den bästa av avsikter. Alkoholmissbruk är ett samhällets gissel, och den som har problem ska inte dricka alls. Samtidigt: Hör Ojanne vad han säger?
Hur skyddas barn och kvinnor av att gårdsförsäljning stoppas på söndagar? Hur många våldsbenägna missbrukare skulle åka ut i obygden och med gnisslande tänder lyssna på mikrobryggeriet Bärssärkens skäggige ägare som håller föredrag om kroatisk humle, bara för att kunna gå därifrån med tio söndagsöl?
Hur skyddas barn och kvinnor av att gårdsförsäljning stoppas på söndagar?
Man får se S-utspelet mot bakgrund av att partiet inte vill ha någon gårdsförsäljning alls. Det är logiskt att de nu försöker sätta käppar i vinpressen med de medel som står till buds.
”De är glädjedödare och håller fast vid DDR-Sverige”, kommenterar Christofer Fjellner, Moderaternas gruppledare i Stockholm. Det är överdriven kritik. Snarare handlar det om att partiet håller fast vid S-Sverige. Vid den tid då all sorts alkoholkonsumtion sågs som ett nödvändigt ont, då det fanns färre än tjugo Stockholmskrogar som hade alkoholtillstånd (1960-talet), då den som ville köpa utländsk burköl på Systembolaget hade fyra sorter att välja på (1978) .
Återigen: Självklart ska missbruk begränsas och bekämpas. Det görs bäst om man fokuserar på problemdrickandet, inte det som består i en öl från mikrobryggeriet – eller ett glas vit bourgogne på uteserveringen i parken.
Och intressant nog har S i Stockholm intagit en annan position i denna fråga. En dom i Kammarrätten har slagit fast att det krävs en ”lokal med sittplatser” för att en restaurang ska ha rätt att servera alkohol. Domen har nu blivit ursäkt för att neka tillstånd till rena uteserveringar – men då protesterar samme Ojanne. ”De här serveringarna är uppskattade inslag i Stockholms stadsmiljö och bidrar till en levande stad.”
Varför präglar inte samma insikt synen på gårdsförsäljning?
Läs mer:
Gina Gustavsson: Svenska medier gör ett misstag – Trumps ledarskikt är inte ett gäng korrupta klåpare
Lisa Magnusson: Frågan om varför svenskarna älskar Finland har ett sorgligt svar
