Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.

Den amerikanska Ukraina-positionen är inte helt lätt att förstå. Fredsplaner lanseras och dras tillbaka, för att därefter komma åter, men omförhandlas. Förhandlingar verkar när det här skrivs ske på flera ställen samtidigt, eventuellt med olika mål.

En sak hade Donald Trump dock helt rätt i, när han förra helgen hojtade på Truth social om den otacksamma omvärlden: ”EUROPA FORTSÄTTER KÖPA OLJA FRÅN RYSSLAND”.

Och det stämmer. Även om den ryska andelen av EU:s oljeimport minskat betydligt sedan kriget inleddes, från 27 procent 2021 till bara 3 procent 2024, så har den inte upphört. För naturgas är det dessutom betydligt värre. Importen av rysk gas har förvisso också minskat, men fortfarande kommer 19 procent av den gas som används i EU från Ryssland.

Som Sveriges utrikesminister Maria Malmer Stenergard förklarade vid EU-toppmötet i förra veckan så har EU sedan den fullskaliga ryska invasionen inleddes importerat energi från Ryssland för 201 miljarder euro. Samtidigt har vi stöttat Ukraina med 187 miljarder euro. Även om vi säger oss stå på ukrainarnas sida har vi alltså i reda pengar bidragit med mer till Kremls krigskassa än till deras.


Huvuddelen av de frysta ryska tillgångarna finns i EU. Vi behöver inget amerikanskt godkännande för att börja föra över de pengarna till Kiev.

Visst, det handlar inte om hela EU. De flesta av unionens länder har dramatiskt minskat sitt beroende av rysk energi, medan både Ungern och Slovakien – båda två med Kremlvänliga styren – tvärtom ökat sin import från Ryssland. När EU i höst till slut beslutade att fasa ut all rysk gas till 2028 hotar Slovakiens premiärminister Robert Fico också att stämma unionen.

Malmer Stenergards enkla jämförelse är fortfarande djupt pinsam för ett EU som påstår sig vara Ukrainas främsta allierade. Även här kan man jämföra med det USA som under Trumps ledning annars framstått som allt närmare lierat med Putins Ryssland.

I oktober införde Trump nämligen nya sanktioner mot de ryska oljebolagen Rosneft och Lukoil. Trafiken från Primorsk, den viktigaste hamnen i Östersjön för den ryska oljeflottan, har sedan dess redan minskat med 73 procent. Priset på den ryska råoljan har också fallit till det lägsta på flera år. Enligt Reuters analys kommer de ryska intäkterna för gas och olja i november att vara hela 35 procent lägre än förra året.

Om EU faktiskt vill stötta Ukraina mer än vi stöttar Putin finns dessutom en enkel sak att göra. Huvuddelen av de frysta ryska tillgångarna finns i EU. Vi behöver inget amerikanskt godkännande för att börja föra över de pengarna till Kiev. Där behövs de både för återuppbyggnad av allt som Ryssland bombat sönder och för att finansiera fortsatt försvar mot angreppen.

Läs mer:

Martin Liby Troein: Samtalet till Trump visar hur Kina vill dela upp världen

DN:s ledarredaktion: Marco Rubios kamp för Ukraina säger allt om vad som står på spel

Max Hjelm: Sanna Marin menar att hon är ”för sexig” – men kritiken handlar om något annat

Share.
Exit mobile version