För en och en halv månad sedan var det parlamentsval i Georgien, ett val som enligt både Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE, och EU-parlamentet präglades av valfusk, våld och andra oegentligheter. Fuskvalets vinnare var proryska partiet Georgisk dröm, vars ledare Irakli Kobachidze nu är premiärminister.
Oppositionen har inte accepterat valresultatet och tusentals människor demonstrerar dagligen i Tiblisi. Upprördheten har inte dämpats av agerandet från Georgisk dröm sedan valet. Omkring 80 procent av georgierna vill gå med i EU och Georgisk dröm sade i valrörelsen ingenting om att stoppa den processen. I november var det dock exakt vad man gjorde: avbröt medlemskapsförhandlingarna.
Ute på gatorna har den nya mer auktoritära staten också märkts tydligt. Åtskilliga oppositionspolitiker har gripits och misshandlats av polis, inklusive ledaren för det främsta oppositionspartiet. Även vanliga demonstranter misshandlas och arresteras i stora antal. När premiärminister Kobachidze fick frågor om det här svarade han att han snarare såg åtgärderna som förebyggande än som repressiva.
Samtidigt har Georgisk dröm dragit nytta av en förändring av konstitutionen som innebär att presidenten väljs av ett elektorskollegium – dominerat av partiet – i stället för i direkta val. Förra veckan tillsattes på det sättet det tidigare fotbollsproffset och ytterhögerpolitikern Micheil Kavelasjvili, utan motkandidater.
EU-ledare borde också omedelbart åka till Tiblisi och möta demonstranterna. ”Vi står bakom er”, bör de säga.
Den förra presidenten Salomé Zourabichvili – som av många fortfarande betraktas som landets egentliga statschef – är en av oppositionens och den proeuropeiska rörelsens portalfigurer. Hon har fördömt valet som illegitimt och åker runt i EU för att försöka samla stöd för den georgiska demokratin.
Georgien står vid ett vägskäl. Antingen lyckas den proryska auktoritära regeringen vrida bort landet från den tidigare vägen mot EU och liberal demokrati eller så förmår den folkliga oppositionen förhindra det. Om det förra händer kommer det att dröja länge innan den georgiska demokratin åter har en chans.
Vi kan se på det som hänt i Syrien som möjligt exempel, även där fanns en fredlig frihetsrörelse under den arabiska våren. Den slogs ner brutalt och i stället har landet genomlevt mer än ett decennium med ett av de vidrigaste terrorstyrena som världen sett.
Men just nu är ingenting avgjort för Georgien. Europa kan fortfarande påverka och hjälpa demokratirörelsen. De baltiska länderna har gått före och infört sanktioner mot enskilda georgiska makthavare, men Kaja Kallas förslag om liknande sanktioner på EU-nivå röstades ner av Ungern och Slovakien.
EU-ledare borde också omedelbart åka till Tiblisi och möta demonstranterna. ”Vi står bakom er”, bör de säga: ”ni har en plats i den europeiska gemenskapen”.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Har Ebba Busch drabbats av storhetsvansinne?
DN:s ledarredaktion: I år behöver Ulf Kristersson och Magdalena Andersson inga spännande juldeckare
