Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
På söndagskvällen avgick stabschefen – tillika premiärministerns närmaste rådgivare – Morgan McSweeney. Han bad om ursäkt för rådet att utse Peter Mandelson till USA-ambassadör. Ett halvt dygn senare hade också kommunikationschefen lämnat Downing Street.
Hur lång tid har egentligen Keir Starmer själv kvar?
På måndagseftermiddagen krävde den skotske Labourledaren att Starmer ska avgå. Ett lyckat framträdande inför partiets parlamentsgrupp senare under kvällen verkar emellertid ha köpt premiärministern tid. Det faktum att McSweeney lämnat kan nog skänka mer av den varan – ex-stabschefen är djupt impopulär.
Det mesta pekar på att Starmer klarar just den här prövningen. Kanske främst för att det inte finns några omedelbara alternativ.
Partihögerns favorit, sjukvårdsministern Wes Streeting, har också kopplingar till Mandelson. Vänsterns gunstling Angela Rayner avgick från regeringen i höstas efter att inte ha betalat sina skatter ordentligt. Manchesters borgmästare Andy Burnham, som inte gjort någon hemlighet av att han vill utmana om toppjobbet, är fast just i Manchester. Starmer blockerade honom i januari från att bli Labours kandidat i det fyllnadsval till parlamentet som ska hållas i hans hemstad i slutet av februari – och utan en plats där går det inte att väljas till partiledare.
Labour har rasat i mätningarna det senaste året. Nigel Farage leder stort. De Gröna nafsar i hasorna. Premiärministern är personligen djupt impopulär.
Men frågan är hur mycket extra tid i Downing Street detta till slut ger Starmer.
Labour har rasat i mätningarna det senaste året. Nigel Farage leder stort. De Gröna nafsar i hasorna. Premiärministern är personligen djupt impopulär.
Om några veckor är det alltså fyllnadsval i Manchester. Farages Reform UK kan vinna där. Det vore i så fall djupt skadligt för Starmer, i synnerhet som han manövrerat bort sitt partis starkaste kort för att skydda sig själv. I lokalvalen i maj väntas katastrofresultat för Labour.
Kanske klarar han sig dit. Men överlever han längre än så? Och vad händer om Starmer försvinner?
Pundet föll och räntan på brittiska statspapper steg innan premiärministerns situation stabiliserades på måndagen. Starmer och hans finansminister Rachel Reeves betraktas fortfarande som garanter för en ansvarsfull finanspolitik. Burnham talade i höstas om att han vill ha en inriktning som bryr sig mindre om vad obligationsmarknaderna tycker. Den delas uppenbarligen av andra i partiet. Vad det innebär i praktiken blev britterna varse under Liz Truss korta sejour i Downing Street.
Morgan McSweeney anses ha spelat en nyckelroll när Corbyn manövrerades ut, men talade alltså också för utnämningen av Mandelson – som utöver de förödande avslöjandena i Epsteindokumenten också förordade fjäskstrategin gentemot Donald Trump.
Samtidigt står alltså Nigel Farage och stampar i farstun.
Starmer är på många vis en gåta. Han var klarsynt och handlingskraftig när han konkurrerade ut Jeremy Corbyn, förde Labour tillbaka till politikens centrum och ledde partiet till jordskredsseger 2024. Sedan dess har han radat upp självmål.
”Kan vi fånga den här Starmer i en flaska och släppa loss honom i valrörelsen så vinner vi en promenadseger”, uttryckte en annars kritisk ledamot efter framträdandet inför partiets parlamentsgrupp på måndagskvällen, där premiärministern deklarerat att det är han som står mellan Farage och makten, och att han inte tänker vika ner sig.
Morgan McSweeney anses ha spelat en nyckelroll när Corbyn manövrerades ut, men talade alltså också för utnämningen av Mandelson – som utöver de förödande avslöjandena i Epsteindokumenten också förordade fjäskstrategin gentemot Donald Trump. McSweeney har också tillhört dem som varnat för att Labour kan skrämma arbetarmän genom att veva alltför mycket mot brexit.
Kan Keir Starmer nu när hans stabschef lämnat tuffa till sig i relationen till USA:s president? Bestämmer han sig för att göra det enda som snabbt kan ingjuta förtroende i den brittiska ekonomin, och närma sig EU? Tar han fajten med Farage?
Det är hans sista chans.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: LO:s förslag om kortad arbetstid är historiskt dåligt
DN:s ledarredaktion: Är Japans Thatcher egentligen en Liz Truss?
