De beväpnade männen trängde in i Zeins hus och frågade om hans familj var alawiter eller sunniter. ”Vi är sunniter precis som ni”, ljög hans faster. Det räddade förmodligen deras liv. Männen tvättade blodet från sina händer, bad och lämnade Zeins hus.
Zein intervjuas i SVT, som gjort en granskning av bilder och klipp från de våldsamheter som blossade upp i Syrien i början av mars. För i våldets spår kommer desinformationen snabbt.
Hur många som verkligen dödats är ännu oklart. Det talas nu om fler än 1 000, varav de allra flesta civila från den shiamuslimska minoriteten alawiter.
Det är också oklart exakt vad som inledde blodbadet, men att det skulle ske var inte oväntat. Alawiterna är starkt förknippade med den störtade diktatorn Bashar al-Assad och hans regim. Den nya ledningen, med sunnikrigaren Ahmed al-Sharaa i spetsen, har ställt ut stora löften om trygghet för landets minoriteter, som alawiter och kristna, men misslyckats att hålla dem. Frågan är hur det går med hans övriga ord om ett friare Syrien.
Ett av löftena är att få ihop alla landets mer eller mindre extrema väpnade grupper och skapa en nationell försvarsmakt. Nu tycks krigare från den tänkta enade armén ha deltagit i massakrerna. Frågan är om den nye ledaren al-Sharaa misslyckades med att stoppa våldet, eller om han lät det ske.
Framför allt har han en tydlig bakgrund som hårdför jihadistisk krigare. Sådana blir sällan framstående demokratiska ledare.
Syrien är långt från riktig fred. Bitterheten efter al-Assads skräckregim är djup, de väpnade grupperna många och med vitt skild syn på politik och religion. Lika snabbt och hetsigt som det senaste dödandet piskades i gång kan nya våldsamheter blossa upp.
Entusiasmen var stor när Bashar al-Assads regim föll, men glädjen berodde främst på att diktatorn var borta, inte på att han ersattes av just Ahmed al-Sharaa. Denne har mycket kvar att bevisa. Han har varit ovillig att skaka hand med kvinnor, aviserat sharia som Syriens främsta rättssystem och skjutit upp löften om maktdelning och demokratisering.
Framför allt har han en tydlig bakgrund som hårdför jihadistisk krigare. Sådana blir sällan framstående demokratiska ledare. Den internationella rättsordningen är just nu i kraftig gungning, men det betyder inte att omvärlden måste lämna syrierna åt sitt öde. Både pengar och påtryckningar behövs för ett demokratiskt Syrien.
Läs mer:
Lisa Magnusson: Så här bojkottar du matjättarna på ett smart sätt
Gina Gustavsson: Macrons tal var inte bra tv – men lyssna på honom ändå
