Ibland blir kombinationen av två nyheter extra oroande.
Nu berättar DN att den digitala vårdtjänsten Doktor24 köps upp av Doktor.se. En effekt är att ett tjugotal sjuksköterskor på Doktor24 får sparken. De ska ersättas av ett ”digitalt bedömningsverktyg”, en sorts AI-sköterska som bedömer de patienter som hör av sig.
Ett problem är att AI-sköterskan haft en tendens att rekommendera läkarbesök även för de mildaste åkommor. Kanske skönt för patienten och lönsamt för Doktor24, men dyrt för skattebetalarna. Och tråkigt för landets vårdcentraler, som får skattemedel ur samma ersättningssystem som betalar för Doktor24:s nätläkare.
”De här onödiga läkarbesöken suger ut pengar ur vårdcentralerna. Du googlar på hosta och ser ’sök vård här, vi har läkare dygnet runt’. Sen är det våra gemensamma pengar som bekostar det”, som en sjuksköterska säger till DN.
På samma sätt som det är bättre att föräldrar väljer skola åt sina barn än att politiker gör det, är det en god sak att medborgarna har ett val mellan offentlig och privat vård.
Men liksom skolsystemet har gett incitament att sätta glädjebetyg har det fria vårdvalet också fått oönskade effekter. Till exempel genom att människor uppmanas att söka mer frekvent och dyrare vård än de behöver.
Liksom skolsystemet har gett incitament att sätta glädjebetyg har det fria vårdvalet också fått oönskade effekter.
Och den andra nyheten? Det var Sveriges Radio som nyligen berättade att de som söker mest vård i digitala tjänster är unga kvinnor med ”lättare åkommor”, som stress och hud- och hårproblem.
Detta kan slå mot sjuka äldre som söker vård på vårdcentralerna, varnar läkare. Varför? Just eftersom pengarna kommer från samma pott.
Så vad skulle kunna gå fel? Unga människor som bekymrar sig för ett utslag på knät hör av sig till en nätläkartjänst. Där får de råd inte av en triagetränad sjuksköterska, van vid att bedöma vilka eksem som bör ses över eller bara behöver Karbamidkräm, utan av en AI-tjänst.
Sådana kan i och för sig vara skickliga i att ställa diagnoser – men detta är dessutom en tjänst som är inköpt och trimmad av en organisation som tjänar på att patienten får ett dyrt läkarbesök.
Vi har redan problem med att människor söker vård för ofta, i synnerhet unga. Åkommor som man tidigare kurerade i sängen med en kopp honungsmjölk tror vi i dag måste botas av specialistläkare.
Det må vara mänskligt. Men då är det väldigt dumt att dessutom bygga ett system som överför resurserna till patienter som egentligen inte behöver vård.
