Ryssland och Ukraina är överens om en vapenvila på Svarta havet, trumpetade amerikanerna ut efter överläggningarna i Saudiarabien i veckan. Strax därefter korrigerade Kreml: allt var villkorat med att vissa sanktioner ska försvinna.
Washingtons svar på Moskvas manipulationer var lika snabbt och hårt som när man stängde av stödet till Kiev tidigare i månaden för att Volodymyr Zelenskyj inte uppfattades samarbetsvillig nog – eller det var det ju inte alls.
Vladimir Putin kanske drar fötterna efter sig, spekulerade Donald Trump. Och la till: Men jag tror att han verkligen vill ha fred.
Vill Putin ha det? På sina villkor i så fall. Den amerikanske presidenten verkar se det som sin uppgift att få Zelenskyj att acceptera dem.
”Nu vill vi ha ett budskap från USA att man står tydligt på Ukrainas sida”, sa Ulf Kristersson efter torsdagens möte i Paris om att formera en europeisk styrka ledd av Frankrike och Storbritannien att skicka till Ukraina vid en fred. Det är bättre om Europa ”gör det här tillsammans med USA”, fortsatte han. Och avstod samtidigt från egna utfästelser om att delta med svensk förmåga.
Väntar Sveriges statsminister verkligen fortfarande på besked?
De som kommer är nämligen kristallklara.
Förra helgen satt Trumps sändebud Steve Witkoff i Kremlapologeten Tucker Carlsons podd och upprepade Moskvas talepunkter.
Mest avslöjande i veckans chattskandal var kanske precis hur mycket vicepresidenten JD Vance avskyr Europa.
Vance och hans fru besöker dessutom just nu Grönland, som ett led i Vita husets upprepade hot att ta ön från Danmark, i enlighet med en imperialistisk ”makt går före rätt”-logik som är som hämtad ur Putins manual.
Europeiska ledare avfärdade på torsdagen Moskvas krav på lättade sanktioner för en vapenvila på Svarta havet – i konstrast till Vita husets tystnad. Men många fortsätter liksom Kristersson att hoppas på amerikanerna: Javisst, det är europeiska soldater som ska vara på plats i Ukraina vid en fred, men USA måste finnas med i bakgrunden.
Så resonerar bland andra Keir Starmer. Men så kommer det inte att bli.
Om USA ska dela ut någon form av säkerhetsgarantier blir det ingen fred – Putin skulle inte acceptera det. Trump vill inte heller dela ut några sådana. Frågan är om han längre ens kan – försäkringar kräver förtroende, vem har det för den amerikanske presidenten?
Kanske blir det inget avtal alls till slut – men i så fall ska vi nog räkna med att Trump skyller det på Ukraina och Europa, inte på Putin. Och att det då är slut på Washingtons stöd till Kiev.
Alternativt så blir det en fred och då måste vi stå för säkerhetsgarantierna själva.
Europa har ett starkt egenintresse av att utdela trovärdiga sådana. Underrättelsetjänst efter underrättelsetjänst varnar för att om det blir en fred på Rysslands villkor så kan ett nytt större krig vänta inom bara några år.
Emmanuel Macron är den enda som talar klarspråk om att vi måste klara detta på egen hand. Keir Starmer begriper det nog också.
Gör Ulf Kristersson det?
I så fall borde beskedet vara självklart: Sverige är berett att delta med trupp i Ukraina när Europa ska dela ut säkerhetsgarantier – även om USA inte finns med i bakgrunden.
Läs mer:
Susanne Nyström: Ebba Busch älskar kärnkraft så mycket att hon kramar ihjäl den
DN:s ledarredaktion: Varför ska svenska politiker vara sämre än tyska?
