I helgen var det val i delstaterna Sachsen och Thüringen, som båda ligger i östra Tyskland. Kristdemokratiska CDU lyckades bli största parti i Sachsen, en dryg procentenhet före det ryssvänliga och etnonationalistiska AFD, men i Thüringen vann AFD överlägset.

I sammanhanget är det viktigt att vara tydlig med vilket parti Alternativ för Tyskland faktiskt är. För medan det finns högerradikala och högerpopulistiska partier i de flesta länder, något som också innebär demokratiska utmaningar, är AFD mer extremt än nästan alla andra.


AFD-ledaren i Thüringen, Björn Höcke, har dömts flera gånger för att ha använt gamla nazistiska slogans på sina valmöten, och säger att Tyskland måste vända 180 grader i sin syn på den egna historien.

Partiet kastades exempelvis ut ur den högerradikala gruppen i EU-parlamentet efter att dess toppnamn Maximilian Krah inte ville döma ut alla SS-soldater som kriminella. Säkerhetspolisen i både Thüringen och Sachsen har också slagit fast att AFD i båda regionerna är extremister som hotar den tyska demokratin.

AFD-ledaren i Thüringen, Björn Höcke, har dömts flera gånger för att ha använt gamla nazistiska slogans på sina valmöten, och säger att Tyskland måste vända 180 grader i sin syn på den egna historien. Som del i det har han bland annat motsatt sig ett Förintelsemonument vid Brandenburger Tor.

De viktigaste frågorna för både AFD och den andra av helgens valvinnare, vänsterpopulistiska Sahra Wagenknecht-alliansen, är minskad invandring och stoppat stöd till Ukraina. Båda vill att Tyskland ska närma sig Ryssland, vilket i AFD:s fall sammanfaller med misstankar mot högt uppsatta politiker om att ha tagit emot pengar från Kreml.


Båda helgens valvinnare vill att Tyskland ska närma sig Ryssland, vilket i AFD:s fall sammanfaller med misstankar mot högt uppsatta politiker om att ha tagit emot pengar från Kreml.

Ett viktigt skäl till valresultatet är den misslyckade tyska integrationen. Det syftar inte på integration av invandrare utan på att befolkningen i öst och väst, mer än 30 år efter återföreningen, fortfarande på många sätt lever i olika verkligheter. Ekonomin i de östra delarna går visserligen nu bättre än i väst och reallönerna är alltmer lika över landet, men de forna östtyskarna känner sig ändå förfördelade. Unga och välutbildade fortsätter dessutom att flytta från öst, vilket leder till att skolor och sjukhus stänger.

Efter kriget gjorde Tyskland upp med sitt förflutna på ett sätt som nästan inga andra länder gjort. Det här skedde dock bara i Västtyskland. I DDR togs inget ansvar för de nazistiska illdåden. I stället proklamerades en sovjetisk ”antifascism”, komplett med antifascistisk skyddsvall – det vi andra kallade Berlinmuren. När man nu analyserar hur så många kan rösta på öppet naziinfluerade politiker bör det inte glömmas bort.

Läs mer:

Susanne Nyström: Regeringen försöker finta bort dig med förrädisk statistik

Lisa Magnusson: Bert Karlsson kommer verkligen undan med allt

Share.
Exit mobile version