Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.

Den som lyssnat på politiker, främst högerifrån, under det senaste decenniet har ofta hört ett budskap: Vår civilisation är hotad. Ekonomiskt från andra länder, som Kina. Kulturellt, från andra kulturer, som islam. Vi måste skydda vad vi har.

Det mest uppenbara exemplet är Donald Trumps rörelse i USA. Tullar ska skydda och återskapa industrin, försvarsallianser betyder litet och migrationen stoppas vid gränsen, folk som tagit sig in illegalt kastas ut med brutala metoder.

Men samma rörelse ses över stora delar av världen. I Sverige tävlar politiker om att minska invandringen. Förslag om att alla ska behöva följa ”svenska värderingar” lanseras i takt med tankar om att riva moskéer.

Det kan vara värt att påminna sig om vad som gjort Sverige och västvärlden så framgångsrika.

I författaren och idéhistorikern Johan Norbergs senaste bok ”Civilisationens topp” (Som Timbro förlag nyligen gav ut på svenska), går han igenom några av historiens högkulturer.

Flera av de civilisationer Norberg diskuterar (antikens Aten, den romerska republiken, renässansens Italien, 1500-talets Nederländerna) passar in i vad västvärldens politiska ledare vill förmedla: hur den europeiska kontinenten varit framstående på grund av något specifikt i vår kultur. Men andra motbevisar den tesen.

I dag används förtryckande regimers piskrapp samt burkatvång och extremiströrelsers terrorism som ursäkt för att vända sig emot muslimer i allmänhet. Men Johan Norberg visar hur tanken på islam som frihetens fiende inte stämmer. Islams guldålder var under Abbasidkalifatet, som växte fram i slutet av 700-talet. Då öppnade kalifatet sig mot världen, genom handel och tolerans, och genom att ta de bästa idéerna från bland annat Aten. Och det skulle ta fram till relativt nyligen innan västvärldens kvinnor fick samma rättigheter som Abbasidkalifatet: de kunde starta företag, teckna kontrakt och behövde inte ge upp ägodelar då de gifte sig. Men när härskarna kände sig hotade införde de en religiös inriktning med fokus på kontroll, och det blev början på slutet för guldåldern.


Men när härskarna kände sig hotade införde de en religiös inriktning med fokus på kontroll, och det blev början på slutet för guldåldern.

Eller ta något så avlägset som Songdynastin i Kina, som från 900-talet ledde världens utveckling i tre hundra år. Tack vare äganderättsreformer utvecklades jordbrukets produktivitet till nivåer som inte skulle överträffas på många håll förrän på 1900-talet. ”Det skulle dröja ett halvt årtusende innan man fick se liknande landvinningar inom teknologi, produktion och urbanisering i Europa”, konstaterar Norberg. Mongolernas invasion satte punkt för Songdynastin, men det riktiga fallet för den kinesiska högcivilisationen kom inifrån: Mingdynastin som upprättades efter 20 år av mongolvälde sökte stabilitet snarare än utveckling, ville skydda den egna kulturen. De stoppade all internationell handel, förbjöd vissa frisyrer för män (med hot om kastrering), och ekonomin kapsejsade genom att de tryckte för mycket sedlar för att bekosta militären.

Norberg påpekar att alla framstående civilisationer har varit beroende av imitation från andra, om än på olika sätt: ”De atenska, italienska och holländska köpmännen tog med sig intryck och idéer från sina handelsresor. Romarna inlemmade metoder och folkslag genom erövringar snarare än utrikeshandel, och abbasiderna initierade ett översättningsprojekt för att tillgodogöra sig världens kunskap. Men alla var enormt beroende av handel, migration och intellektuellt utbyte.”

Lärdomen är uppenbar: Vill vi bevara den civilisationens topp som vi står på i dag kommer det inte fungera att försöka rädda den genom att sluta oss. Det projekt av kontroll, isolation och stabilitet som definierar dagens politik riskerar att rasera just vad vi vill försvara.

Läs mer:

DN:s ledarredaktion: Skämt, kodord och konspirationsteorier – så sprids antisemitismen i skolan

DN:s ledarredaktion: Det räcker inte att göra det ”riktigt tufft att vara arbetslös”

Share.
Exit mobile version