Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Två av höstens mest framgångsrika politiker är nederländaren Rob Jetten och amerikanen Zohran Mamdani.
Jetten och hans liberala parti D66 utropades nyligen till vinnare i det nederländska valet. Demokraten Mamdani är segertippad i dagens borgmästarval i New York.
Förutom att båda är relativt unga och satsar på att hålla en positiv ton, har de ytterligare åtminstone en sak gemensamt: Budskapet att människor måste ha någonstans att bo.
Mamdani har kampanjat om priset på bostäder och frysta hyror i en tid när bostadskostnaderna i New York är skyhöga. Jetten gick till val på att bygga bort problemet och har lovat bostäder med överkomliga hyror i ett land som präglas av så stor bostadsbrist att frågan blev valets viktigaste.
Deras lösningar är inte svaret på hur bostadsmarknaden borde fungera här hos oss. Däremot vore det inte fel om någon svensk politiker plockar upp tråden och gör bostadsfrågan till sin i nästa års valrörelse. För inte minst våra storstäder präglas av liknande problem som Jetten och Mamdani ringar in.
Rätt paketerad kan en sådan helhetslösning bli en valframgång i september nästa år.
Ta Stockholm. Där tar det mer än tio gånger så lång tid att spara ihop till en kontantinsats för att köpa en etta i dag jämfört med 1975, visar DN:s siffror (4/11). Gapet mellan inkomster och bostadspriser växer. Nästan var tredje ung vuxen bor ofrivilligt hemma. Många har inte råd med en trerummare efter en skilsmässa. Och den genomsnittliga kötiden för en hyresrätt är cirka nio år.
Men trots stor efterfrågan står nybyggda lägenheter tomma, eftersom hyrorna är så höga att ingen flyttar in. Alltså räcker det inte att sätta spaden i marken för att bostadsmarknaden ska komma i balans. Det krävs mer – och det är dags att politikerna börjar inse att småjusteringarnas tid är förbi.
Det handlar bland annat om att våga förenkla byggreglerna och trappa av ränteavdraget för att hålla nere lånen och byggkostnaderna. Och att kombinera marknadshyror med ett breddat bostadsbidrag samt en svensk modell för social housing, där subventionerade bostäder fördelas efter behov. Utöver det borde vi också genomföra en skatteväxling där ökad skatt på kapital – som fastigheter – byts mot sänkt skatt på arbete.
Rätt paketerad kan en sådan helhetslösning bli en valframgång i september nästa år. Sverige är trots allt ett land där många är trångbodda och skuldsatta – och där få minns en tid när bostadspolitiken var i närheten av att fungera.
Ett första steg för svenska politiker är att influeras av väljarnas besked från USA och Nederländerna: Människor måste ha någonstans att bo.
Läs mer:
Ledare: Rosengårdsskolan vände trenden – utan att vänta på en politisk revolution
Ledare: 18 procent – siffran som borde få alla att tvärbromsa




