I helgen drog kampanjen inför valet försiktigt igång – inte det till Europaparlamentet i juni, utan till riksdagen 2026.
Vänsterpartiet är mot Nato, därför måste Magdalena Andersson (S) och Muharrem Demirok (C) svara på frågor, skrev Ulf Kristersson (M), Ebba Busch (KD) och Johan Pehrson på DN Debatt.
Så kommer det att låta de kommande två åren: ”Rösta på Tidöpartierna, annars får Nooshi Dadgostar (V) bestämma.”
Det är inte en jätteimponerande strategi.
Till att börja med: Det är fånigt att påstå att ett parti med cirka 8 procent kan skapa osäkerhet kring det svenska Natomedlemskapet. Sverige gick med i bred enighet. Partier motsvarande 92 procent av ledamöterna i riksdagen är alltså för, stödet är kompakt i opinionen.
Det är fånigt att påstå att ett parti med cirka 8 procent kan skapa osäkerhet kring det svenska Natomedlemskapet.
Vad gäller Nooshi Dadgostars parti vore det bästa om det fick minimalt inflytande. Men det är inte bara upp till Magdalena Andersson och Muharrem Demirok att ordna det. Både Socialdemokraterna och Centerpartiet gick till val på egen hand förra gången och öppnade för att göra upp med Moderaterna och Liberalerna om de kapade banden till Sverigedemokraterna. S och C kommer av allt att döma att göra samma sak 2026.
Och om Tidöpartierna inte får majoritet kommer M och L rimligtvis att ta Magdalena Anderssons utsträckta hand. Åtminstone om de tror att V verkligen kan skapa osäkerhet kring Natomedlemskapet – för det borde de göra allt för att förhindra.
Men det tror de så klart inte. Moderater är i alla fall inte alls särskilt bekymrade för att Vänsterpartiet ska få inflytande. De har redan visat att de inte bryr sig om att uppenbart dålig V-politik genomförs.
När decemberöverenskommelsen slöts ville Jan Björklund (L) att Socialdemokraterna inte skulle behöva ha med sig Vänsterpartiet – men Moderaterna sa nej. Januariavtalet innebar i sin tur att C och L isolerade V, men M valde att rösta mot sin egen politik och sänka förslaget om friare hyressättning för att ge Nooshi Dadgostars parti makt och skada den S-ledda regeringen.
Viktigast för Moderaterna är helt enkelt att få hänga Vänsterpartiet runt halsen på Magdalena Andersson.
Rösta för fortsatt SD-styre. Eller en chans till omstart – också för Moderaterna. Det är vad valet för väldigt många i så fall kommer att handla om.
Det är en rätt trist inställning till politik. Sakfrågor sätts i andra hand – fokus är att plocka poäng. Frågan är också hur smart det är.
Första gången Moderaterna satsade på den strategin var 2010. Då ockuperade Fredrik Reinfeldt (M) mittfältet, endast Mona Sahlin (S) hade ett ytterkantsparti att släpa på. Den här gången innehåller det egna laget också ett. SD är mer än dubbelt så stort som V. Störst i Tidögänget. Och vi har redan fått se vad det innebär i praktiken.
”Samarbeta där vi tycker lika”, hette det före valdagen 2022. Därefter har den M-ledda regeringen gått i Jimmie Åkessons ledband.
Särskilt lojala i just säkerhetspolitiken har Sverigedemokraterna heller inte varit. Under Natoprocessen såg personer med kopplingar till partiet till att koraner brändes. Och förra helgen började SD-ledaren plötsligt prata om ett ”övre tak” för stödet till Ukraina.
Får M-strategerna som de vill ska väljarna alltså erbjudas två tydliga alternativ 2026. Att det skulle vara till fördel för statsministerns parti är dock inte alls särskilt klart.
Rösta för fortsatt SD-styre. Eller för en chans till omstart – också för Moderaterna.
Det är vad valet för väldigt många i så fall kommer att handla om.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Kristdemokrater brukade älska EU – men inte Ebba Buschs gäng
DN:s ledarredaktion: Hanif Bali frågar om Ulf Kristersson är rätt man för Moderaterna – det undrar alla
Susanne Nyström: Moderaterna borde bjuda Socialdemokraterna på kaffe och tacka för gott samarbete
