Äntligen är Johan Floderus hemma. Han, som greps i Iran under en semesterresa i april 2022 och kastades i fängelse, anklagad för spionage och för att ”sprida korruption på jorden”.
”Efter två långa år är jag till slut en fri man”, hälsade han pressen på Arlanda flygplats. Och det första han gjorde på svensk mark? Gå ned på knä och fria till sin pojkvän.
Enligt experter handlade hans frihetsberövande enbart om en sorts gisslantagning: Irans islamiska regim ville ha hem sin medlöpare, folkrättsbrottslingen Hamid Noury, som dömts till livstids fängelse här (DN 18/6). Och till sist kom en fångutväxling till stånd, där Iran även släppte den lika oskyldigt dömda svensken Saeed Azizi.
Hemkomsten är ett lyckligt slut, men också ett som har något bittert över sig.
Hemkomsten är ett lyckligt slut, men också ett som har något bittert över sig. Dels för den tredje svenskens skull, forskaren Ahmadreza Djalali har suttit fängslad sedan 2016 och blev kvar efter fångutväxlingen. Hans utsikter att någonsin komma ut är i princip obefintliga, nu när Sverige inte längre har något att erbjuda i utbyte (Läkartidningen 17/6).
Men det är också svårt att inte tänka på alla de iranier som visserligen inte sitter fängslade bokstavligen, men som likväl inte kan leva som fria människor.
Iran hör till de absolut värsta förtryckarstaterna i världen: Så mycket är förbjudet, och så totalitär är makten, att ingen går riktigt säker. Finns det inget formellt brott att åtala misshagliga personer för? Inga problem! Det är bara att anklaga dem för något vagt som att ”sprida korruption på jorden”, eller för att vara ”Guds fiender”. Saeed Azizis rättegång tog tre minuter.
Tortyr, våldtäkt och regelrätta försvinnanden hör till den islamistiska polisens vanligaste arbetsmetoder. Unga tonårstjejer fängslas och dödas för att ha råkat visa en hårlock under slöjan, människor i alla åldrar grips för att ha stöttat rätten att inte dödas för en hårlocks skull.
Straffen för homosexualitet är hårdare för män än kvinnor, men män har också större möjligheter till privatliv, att ostört träffa personer utanför familjen. Könsdysfori nämns inte i Koranen, varför operation kan bli en lösning för desperata homosexuella: Iran är ett av de länder som genomför flest statligt subventionerade könsbyten i världen. Men att öppet visa att man älskar någon av samma kön? Att – som Johan Floderus – gå ned på knä och fria till sin pojkvän? Det är en dödsdom.
Vi ska vara tacksamma för att han är hemma, för att Saeed Azizi är hemma. Men vi får inte glömma Ahmadreza Djalali. Och inte heller glömma Irans folk, som lever hela liv i ett andligt fängelse.
Läs mer:
Isobel Hadley-Kamptz: Värt att påminna om vilken sorts land vi förhandlat med
Barbro Hedvall: Nu manövrerar äntligen Sverige med djävulen – men var är Djalali?
