Oppositionens ledare fick inte ställa upp i de ”fria och rättvisa val” som Nicolás Maduro utlovat. Dess kampanj trakasserades konsekvent, elen stängdes av vid valmöten, högtalarsystem och belysning slocknade. Ändå visade opinionsundersökningarna att den var på väg mot en jordskredsseger.
När väljarna väl sagt sitt på söndagen deklarerade valmyndigheten att Maduro vunnit med 51 procent av rösterna. Maduro själv utropade seger.
Vi har omfattande tvivel kring att detta reflekterar väljarnas vilja och röster, säger USA:s utrikesminister Antony Blinken. Resultatet är svårt att tro på, noterar Chiles vänsterpresident Gabriel Boric. Det handlar om rejäla underdrifter
Självklart ska man vara försiktig med att ropa fusk innan alla fakta ligger på bordet. Men det finns också en poäng i att kalla en spade för en spade.
EU:s valobservatörer släpptes inte in i Venezuela, oppositionens valövervakare stängdes ute från många vallokaler – och myndigheterna har vägrat att släppa en majoritet av utskrifterna av resultaten från röstningsmaskinerna, som de enligt lag är skyldig att göra.
Tänker soldaterna fortsätta att hålla Nicolás Maduro om ryggen, Venezuela gisslan – och låta landet driva allt djupare ner i misären?
Något annat var inte att förvänta sig. Regimen har inte låtit röster räknas som de ska sedan parlamentsvalet 2015, som vanns av oppositionen. Då satte Maduro sonika upp ett nytt parlament, och tog ett hårdare grepp om valmyndigheten.
Spaniens regering kräver transparens. Det kommer knappast att ges. För regimen räcker det bra med de erkännanden som diktaturerna Ryssland, Kuba och Nicaragua bjudit på.
Vad venezolanerna vill är däremot uppenbart. De strömmar i massor till valurnorna när de får chansen. Flera gånger har de det senaste decenniet i hundratusental fyllt huvudstaden Caracas gator för att protestera mot Maduros styre. När de inte lyssnas på röstar de med fötterna – åtta miljoner har lämnat landet.
Oppositionen avfärdade på söndagskvällen valmyndighetens siffror. Sannolikt kommer venezolanerna åter att protestera mot regimen och vad som alldeles uppenbart är ett försök av Maduro att fuska sig kvar vid makten.
Kan de i så fall lyckas den här gången?
Det beror till syvende och sist på männen med vapnen. Det är de som bestämmer. Och de har gång på gång visat att de är beredda att döda för att skydda regimen.
Tänker soldaterna fortsätta att hålla Nicolás Maduro om ryggen, Venezuela gisslan – och låta landet driva allt djupare ner i misären?
Läs också:
Martin Liby Troein: Det var i Venezuela populistvågen startade – på söndag kan den brytas där
DN:s ledarredaktion: Något är ruttet bland Malmös Palestinaaktivister
