Julia Navalnaja vill bli Rysslands president. ”Min politiska motståndare är Vladimir Putin”, säger hon till TT, och när tiden är mogen tänker hon ”delta i val som en kandidat”.
Citatet är fantastiskt. Det påminner oss om att status quo inte är permanent. Det finns en framtid också för Ryssland. Vladimir Putins makt kommer inte att vara för alltid. Landets infrysning i fascism är inget ödesbestämt.
I dessa mörka dagar måste vi påminna oss om att också kriget i Ukraina en dag kommer att ta slut. Det finns en vapenvila och en fred för alla krig. Ryssland vill framstå som oövervinnerligt, men det är en propagandabluff – landet har förlorat en lång rad krig, också i modern tid. Det handlar bara om hur freden ska åstadkommas så snart som möjligt, hur Ryssland ska besegras och hur väst ska hantera krigets efterspel.
I en ny rapport för tankesmedjan Frivärld, ”The economic consequences of peace in Ukraine”, försöker ekonomen Stefan Fölster svara på den sista frågan. Han är mer pessimistisk än Julia Navalnaja: ”Medan Tyskland efter första och andra världskrigen omvandlades till en demokrati är det sannolikt att Ryssland förblir en fascistisk och korrumperad stat”, slår han fast.
Västliga sanktioner har inte hindrat Ryssland från att föra krig, men de har försvårat det.
Så vad kan väst göra? Investera i Ukraina, givetvis. Det gynnar inte bara det krigsdrabbade landet – särskilt om det släpps in i EU – utan också väst. Som nyligen konstaterades i en annan Frivärldrapport, av Anders Åslund, finns goda möjligheter att använda beslagtagna ryska tillgångar för att bygga upp Ukraina.
Stefan Fölster påminner om att Ryssland redan för hybridkrig mot västliga demokratier. Det är inte mer än rätt att vi använder såväl sanktioner som beslagtagna tillgångar för att försvaga den Putins förmåga. Dessutom kan man se användandet av ryska pengar som en sorts krigsskadestånd för de kostnader invasionen åsamkat inte bara Ukraina utan hela världsekonomin.
Västliga sanktioner har inte hindrat Ryssland från att föra krig, men de har försvårat det. Ekonomin är i betydligt sämre skick än vad Putin påstår.
I sin intervju med DN:s Anna-Lena Laurén nyligen talar Julia Navalnaja om sin make, den mördade Putinmotståndaren Aleksej Navalnyj, och hans övertygelse om att Ryssland går att förändra. Det är något som är lätt att glömma i tider då Putin tycks sitta säkrare än på länge och hans krig inte saknar framgångar.
”Aleksej var ett exempel på att man också kan välja att inte ge upp”, säger hon. ”Att Putin är evig, eller att vårt land för alltid ska leva under en sådan diktatur – det tror jag inte.”
Då är det en skam att många europeiska och amerikanska politiker tycks börja överväga att göra just detta: ge upp, släppa greppet om den ryska ekonomin, förmå Ukraina att nå en ”förhandlingslösning” – som alltså skulle vara ett erkännande av att anfallskrig lönar sig.
Så länge människor som Julia Navalnaja vägrar att ge upp kan inte heller vi göra det.
