”När man går till val säger man en sak innan valet. Sedan genomförs valet, så säger man också en sak efter valet”. Det konstaterade Johan Pehrson (L) när Tidöavtalet presenterades.
Det var inte helt klart vad han menade. Säger man samma sak efter valet, eller något annat? För den som sedan såg vad partierna kommit överens om blev det däremot tydligt.
Sverigedemokraterna fick visitationszoner och anonyma vittnen, återvandring blev en prioritering. Biståndet sänktes och klimatpolitiken kvaddades.
Allt det här var sådant som Liberalerna motsatte sig.
L hade visserligen sagt ja till en regering som samarbetar med Sverigedemokraterna, men man skulle begränsa sin ”huvudsakliga motståndares” inflytande i sak (ja, man kallar faktiskt SD så). När det inte gick ihop valde partiet att helt enkelt ompröva vad man sagt i valrörelsen.
I en DN-intervju i helgen flaggar Johan Pehrson för vad det kommer att handla om nästa gång. Liberalerna har sagt nej till SD i regeringen, säger Pehrson, och får direkt följdfrågan: Vad tycker du personligen?
Nu insisterar Åkesson på att SD ska sitta med. L säger nej, före valet. Vad som kommer att hända efter är uppenbart.
”Ja, det är Liberalernas ståndpunkt och likt Nooshi Dadgostar eller varenda partiledare så är det klart att vi företräder våra partier och har det som grund. Med det sagt så måste jag som partiledare, och Magdalena Andersson som partiledare, vara beredda att hela tiden göra vissa omprövningar.”
Inför förra valet sa Jimmie Åkesson att om SD inte fick sitta i regeringen skulle man åtminstone bestämma dess politik i viktiga frågor. Det sa L nej till före valet, men accepterade efter. Nu insisterar Åkesson på att SD ska sitta med. L säger nej, före valet. Vad som kommer att hända efter är uppenbart.
”Liberalerna viker ner sig på nytt”, har varit en följetong de senaste två åren. Men ärligt talat handlar det inte så mycket om partiet som om partiledaren.
Ungdomsförbundet Luf:s ordförande Anton Holmlund slår fast att det finns ett brett motstånd mot att SD ska sitta i regeringen. Det gäller också de stora sakpolitiska eftergifterna.
Men för Pehrson har aldrig det egna partiets politik varit avgörande. Vad som är viktigast för honom har han hela tiden varit ärlig med – också i DN-intervjun: Att det inte blir en socialdemokratisk statsminister. Hans uppgift är att få Liberalerna att göra de omprövningar som krävs för att stoppa det.
Även när det betyder att Jimmie Åkesson både får bestämma vad regeringen ska syssla med och sitta i den.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Magdalena Andersson borde inte gå till val med V och MP
Lisa Magnusson: Vi kan kanske inte skipa rättvisa åt det syriska folket, men vi kan säga förlåt
